Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Martin Lamm, Studier i Almquists ungdomsdiktning
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Studier i Almquists ungdomsdiktning 99
och kan därför endast anses vara subjektivt sann. Absolut sanning
nås endast på uppenbarelsens väg, och denna blir därför också
källan för en diktning, som vill vara absolut sann.
Det är en dylik diktning det gäller att skapa. Men ett
hinder för detta är "den allmänna Europeiska bildningen", som
numera är sådan, "att öfverallt der dess ande lefver, ingen sann
Poesie, hvarken subjectiv eller absolut, kan författas". "Skulledet
icke vara ett ädelt, ett stort företag, att söka återinsätta den
heliga Poesien uti sina fordna rättigheter, att gifva den ett nytt,
sant lif, grundande sig på en enkel och sann Philosophie?"
Almquist föresätter sig att skapa en sådan diktning genom Dalmina.
Om han misslyckas däruti, skall säkert någon annan en dag lyckas
att på detta sätt "knyta bandet emellan Himmelen och Jorden".
Denna gång räckte hans krafter emellertid ej ens till för att
besvara frågan "Hurudan är poesien", som afslutar det ofullbordade
manuskriptet.
Af hans nästa programskrift, det bland de Nelssonska
handskrifterna bevarade manuskriptet "Bihang till Harald Eystensons
Saga" från år 1816, få vi fullt klart för oss hvad vi redan
kunnat gissa oss till af Dalmina, att den enkla och sanna filosofi, på
hvilken han ämnar grunda framtidens diktning, är hans egen
swedenborgska spekulation. Han uppgifver här som sitt mål att skapa
" ett Poem, som genom sin storhet och allmänna interêt skulle blifva
ett helt Folks egendomsläsning" och "med oberäknelig kraft och
herrlighet gripa in uti Samtidens sinne". Det skall återupplifva
romantikens ande, som definieras såsom "en obegränsad kraft, som
känner sig icke kunna kufvas af något hinder i verlden — men
som är sjelf kufvad af Kärleken till Gud och Qvinnan". Den tyska
nyromantiken har nämligen begått det misstaget att söka ej blott
återupplifva romantikens ande utan också dess "costume". Och
dess verkan har därför inskränkts till de läsare, som ägt "förmåga
att skilja Anden ifrån Tiden och Costumen, och lämpa den förra på sin
Tid och sin Costum". Till följd häraf skola äfven så härliga verk
som "Hohenstaufen" och "Der Zauberring"l förblifva "undrans-
1 Två riddarromaner, den första af Spiess, den senare af Fouqué (se nedan).
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
