Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Martin Lamm, Studier i Almquists ungdomsdiktning
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Jamnia påträffas af Lumo, just då hon klär af sig för att simma
öfver floden efter honom. Ej heller hon har någon blygsel för att
visa sig naken, hvilket af Almquist efter swedenborgskt manér
förklaras med att hon representerar "Qvinnooskulden i sjelfva sin öpna
nakenhet och således oskuld äfven i sitt alra yttersta". Han har
därför inga betänkligheter mot att ägna en god tid åt utmålningen
af hennes deshabillé, utan antecknar tvärtom uppmuntrande i
marginalen: "mera eldigt, det kyska i (sin) nakna herrliga renhet
skall visas här". Jag noterar denna Almquists här liksom i
Parjumouf så starkt prononcerade smak för den nakna oskulden. Vi
skola se, att den i orginaltexten till Murnis leder till egendomliga
konsekvenser.
Den femte sången har en vacker, direkt af Swedenborg
påverkad skildring (Jfr Lamm, Swedenborg s. 321) af huru Lumos
fromma moster Almina får besök af en ängel från barnens himmel,
som vid sin återfärd till sin himmelska boning för den betraktande
antager ett barns gestalt:
Men i ett barns gestalt, så ängeln växte!
Allt mer och mera hvit hans panna glänste,
Hans kinder glödde dunklare alt mer.
Och öfver topparne af träden redan
Hans ögon tycktes glimma, då försvann
Från hennes syn den ljufva troll gestalten.
Men ännu doftade kring blad och blommor
En under-ånga utaf mysk och törnros.
Med den sjunde sången förflyttas vi från Karmolas himmelska
nejder till Lamso, hvars härskare står i förbund med de onda
makterna. I en not antecknar Almquist, att det helvetiska här bör
målas för att genom sitt "kalla, intelifviga esse" afskräcka alla dem
som "luta ditåt" med sin vilja eller sitt förstånd.
Hufvudpersonen i dessa sånger är Milumbi maka Amunda, diktens
intressantaste gestalt. I henne har Almquist för första gången
sökt teckna en demonisk figur. Försöket måste betecknas såsom
misslyckadt; färgerna äro för groft pålagda, och figuren saknar alla
nyanser. Men genom en ansats till psykologisk motivering har
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
