Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Martin Lamm, Studier i Almquists ungdomsdiktning
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
dock Almquist lyckats inge läsaren en viss sympati för henne, trots
de afskräckande egenskaper, hvarmed han utrustat henne. Hon är
den af naturen vanlottade, som af sårad fåfänga och otillfredsställd
ärelystnad förskrifvit sig åt de onda makterna. Såsom liten
prinsessa i det snöiga landet har hon af afundsjuka dödat sin
vackra lilla syster och sedan flytt bort på den vilda heden, där
hon råkat omfen Bemburu, — omferna tillhöra enligt Almquists
schema de onda andarne i andarnes värld — som begär henne
till gemål. Hon lofvar att tillhöra honom, om hon i sju år får
lefva kvar på jorden och åtnjuta herraväldet öfver de andar,
som äro hans undersåtar. Nu äger Amunda, tack vare den talisman,
som Bemburu skänkt henne, allt det hon hetast åtrått, skönhet
och makt. Furstar täfla om hennes ynnest, och genom att hetsa
dem till strid mot hvarandra lyckas hon alltmer utvidga sina
besittningar. Men så ofta hon låter sina hatfulla känslor få uttryck,
försvinner hennes skönhet, som omferna sedan med stor möda söka
återställa.
Då vi möta henne i dikten, är hon förmäld med den svage
Milumbus, som hon lockat att förgifta sin egen fader för att förkorta
vägen till tronen. Men hon är ej nöjd med att såsom hans
drottning besitta Lamso, hon vill äfven härska i det rika Karmola. Då
under tiden sjuårsperioden förrunnit, uppenbarar sig Bemburu för
att återfå henne. Amunda lyckas emellertid utverka ett uppskof
af ytterligare tre år genom att lofva honom att få härska öfver
Lamso,[1] medan hon och Milumbus med en af Bemburu sänd delfin
såsom vägvisare segla bort för att eröfra Karmola.
Här — vid slutet af den nionde sången — tyckes Almquist ha
gjort en paus i författandet. De återstående tre sångerna äro bundna
för sig, på annat papper och, som det tyckes, med något senare
piktur. Ofvanför den tionde sången har Almquist skrifvit: "Karmola
fortsättes".
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
