- Project Runeberg -  Samlaren / Trettiosjätte årgången. 1915 /
132

(1880-1935)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Martin Lamm, Studier i Almquists ungdomsdiktning

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

132 Martin Lamm

inlagda, men ursprungligen själfständiga Derceto skapats för att
tjäna som ingress till Murnis. Till denna "mytopoetiska"
förklaring af jordhistorien höra också Ormus och Ariman, Skönhetens Tår
och Under Hoppets Träd, hvilka alla tillkommit ungefär vid denna
tid. De stå emellertid ej i något inre samband med den
swedenborgska andevärlden, ehuru Almquist ännu i den tryckta versionen
af Semiramis har kvar ett par af sina egendomliga änglanamn.

Af det öfriga finnes i de Nelssonska papperen den ofvan omtalade
berättelsen om spartanskan delvis utförd. I konceptet bär den
öfverskriften "16de boken" och är alltså ämnad att vara en direkt
fortsättning till Murnis, men i den i samma samling befintliga
renskriften är titeln ändrad till "Aransis, första boken". Ett
motstycke till denna berättelse är Ferrando Bruno, som — ehuru
säkerligen i sin nuvarande form af något senare datum —
otvetydigt förefaller mig vara tillkommen i samband med
fortsättningen af Murnis.

Grundtanken i Aransisboken är densamma, som Almquist gifvit
uttryck åt i skildringen af den nionde graden i Manhemsförbundet,
föreningen af individualism och universalism. Den himmelske unge
tjänare, som hämtar Albion för att han skall bistå den i omedveten
natur upplösta Dianusa, förkunnar för honom, att lifvet "lefver i två
mot hvarandra gående beskaffenheter (Riktningar)". Den ena är den
subjektiva, "lifvets kärna", den andra är den objektiva, "lifvets
omgifning". Först när dessa två förenas, är lifvet äkta,
fullkomligt, "vigdt":

Om kärnlifvet hos den menskliga Personen, Jaget, icke erkänner (finner, ser)
någonting omkring sig, utan öfver alt blott sig ... så är det ett Subject, som
ej har något Object emot (framför) sig: då är lifvet icke vigdt, efter de båda
Beskaffenheterna icke äro förenade.. då är det ingenting i lifvet som ser..

På samma sätt om Omgifvelselifvet icke har i sig någon kärna — blott
en Gräns, men intet innehåll derinom — då är det en objectiv Verld, som
ej eger ett Subject uti sig, — då är Lifvet ej heller vigdt; det är blott Ett

1 Hänvisningen till »Merlin» förklaras däraf, att titel hjältinnan i
Semiramis i verkets första del bär namnet Nynianne, hvilket Almquist hämtat ur
sagan om Merlin, som han möjligen kände i Fr. Schlegels modernisering.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 18:22:11 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/samlaren/1915/0140.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free