Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Martin Lamm, Studier i Almquists ungdomsdiktning
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
134 Martin Lamm
tert landskap. Huru hon sedan’väckes till själfmedvetande af
Albion och hans kämpar har Almquist ej hunnit utföra.
Redan den utförda delen af Aransis ger oss en förkänning af
att ha flyttat till "graziens hem". Stilen är luftigare än
Murnis-böckernas, naturskildringen mer lefvande och psykologien mer
fördjupad. Troligtvis har berättelsen tillkommit ungefär samtidigt
med "Rosaura" och "Cypressen", som också behandla samma
grundtema, ett af nyromantikens käraste motiv, människans böjelse att
sjunka tillbaka i naturens omedvetna lif. Hon har själf varit natur
och bibehåller i sitt bröst en trånad att på nytt återvända till sitt
ursprung. Det är isoleringen från människorna, det är det
svärmiska uppgåendet i fantasilifvet, som gör det möjligt att på detta
sätt bergtagas. Det beror naturligtvis sedan på respektive skalds
åskådning, om han betraktar detta öde såsom fruktansvärdt eller
såsom det högsta skalden kan åtrå. Att peka på några direkta
förebilder för Almquist synes ganska lönlöst, då motivet är så
ytterst vanligt både i tysk och svensk litteratur. Det är detta
verklighetsdödande fantasilif, som Almquist ansåg sig själf under
sin "romantiska" period ha hängifvit sig åt och räddat sig från
genom krisen af år 1819. Naturligtvis vill han på intet sätt
fördöma lyssnandet till "tingenas inre musik", men fantasiens
"upplösande kraft" får ej tillåtas att gå därhän, att man för dess skull
förglömmer sig själf och sina plikter. Människan bör vara
naturens herre, ej dess slaf. Hon bör handla, ej endast njuta. "Du
ville ej lida", säger Albion till den i natur upplösta Dianusa, "du
ville endast vistas i en ovansklig Ro, du utgick att försvinna i
omgifvelselif, i Ting och gestalter, du fruktade att vara kärna, du
bäfvade att stå som Person ibland dina omgifvelser med sorg,
omsorg och kraft." För att hon skall kunna åter blifva person, blifva
"verklighet" måste Albion därför "gjuta bitterhet" i hennes
väsende.
Nästa bok i Murnis skulle ju enligt planen i "hebraisk" stil
behandla en ung flicka, som velat älska, men ej fått det. Det är ju
möjligt, att denna bok varit ämnad att visa den andra ytterligheten,
det "kärnlif", som ej erkänner något omkring sig. I hvarje fall synes
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
