Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Martin Lamm, Studier i Almquists ungdomsdiktning
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
148 Martin Lamm
Floramunda, efter hans beskrifning planterat åt honom. "Ditförde
han alla i anden, som lyssnade på hans toner och följde honom:
och de vistades der, somlige en liten tid, somlige all sin tid, fast
också verlden kallade dem dårar" (a. a. s. 34). I en föregående
passage i samma kapitel (a. a. s. 30) har Almquist med ännu
trognare anknytning till "Historiens Idéer" skildrat dessa olika
perioder såsom dygnets tider. Här finnes också den femte perioden, den
nya morgonen, medtagen. Tydligen anser Almquist, att denna,
en motsvarighet till den nya församlingens tid på religionens
område, ännu ej inbrutit för poesien.
Almquist låter alltså människorna i samma mån, som de aflägsna
sig från Gud, också mista känslan för det sköna, förståelsen för
dikten. Men de lyckliga, som lyssna till guldfågelns toner, som
gripas af "Poesiens Lif", finna i Floramundas lustpark, i diktens
rike, en ersättning för det Eden, som de förlorat.
Som vi erinra oss, hade Almquist i Dalmina såsom
förutsättningen för poesien framhållit föreningen af förstånd och vilja. Då
människans tankar och böjelser skildes från hvarandra, upphörde
hon att vara fullkomlig, poetisk, och hon kan åter blifva det först
när de på nytt förenats. I Schellings konstfilosofi, som vi af det
ofvanstående brefcitatet sett honom sysselsatt med just vid tiden
för diktandet af sagan, hade han ju stiftat bekantskap med den
härmed besläktade satsen om den konstnärliga verksamheten såsom på
en gång medveten och omedveten. Att döma af hans förklaring i
brefvet till Palmblad har han afsett att allegoriskt framställa detta
genom de båda syskonen. Lili är " det dunkla qvinliga
Empfindung-syskonet", som först och omedelbart drages bort till diktens hem,
under det att Wingolf, den klara tanken, "förvånad öfver Känslans
obegripliga Hänryckning", sedan medvetet drager ut för att "åter
eröfra den brustna Föreningen". (Saml. 24 s. 11 — 12.) Det är ju
troligt, att Almquist verkligen vid sagans författande haft en dylik
symbolisk undermening. Men naturligtvis stod den för honom
ingalunda så klar, som brefvets efteråt skrifna kommentar ger vid
handen. Det faller ju hvarje läsare i ögonen, att under sagans lopp
Wingolf ensam får representera den af poesien gripna människan.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
