Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Martin Lamm, Studier i Almquists ungdomsdiktning
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Studier i Almquists ungdomsdiktning 147
blad visar ju, att han ej ens själf någon tid efter författandet af
Guldfogel i Paradis var fullt på det klara därmed. Den förklaring,
han där själf ger af vissa partier i sin saga, ådagalägger till hvilka
absurditeter det leder att pressa fram ett konsekvent idéinnehåll ur
hans sagor och manar ej andra till efterföljd. Jag nöjer mig
därför med att söka klargöra de "grundidéer", som det varit hans
afsikt att symboliskt omkläda. Om det öfriga gälla hans egna ord
vid af brytandet af kommentaren till Guldfogel: "Men häröfver,
såsom öfver allt det öfriga, ligge Isis slöja". (Saml. 24 s. 14.)
Då Almquist för första gången omnämner Guldfogel i Paradis
för Atterbom (i sept. 1821, Saml. 24 s. 2), säger han om dess
innehåll följande:
Till sitt innehåll är detta stycke en Symbolik, såväl öfver Poesiens
historiska Öden och i synnerhet öfver den christligt-romantiska Poesien
(hvilken här i Dikten förekommer såsom Floramundas Lustpark); som också öfver
de Menniskors öde, hvilka dragas till och gripas af Poesiens lif. Du må
likväl ej tro, att det hela bildar en Allegori (såsom t. ex. Lings Gylfe),
utan det är en enkel ordentlig Händelse, i hvilken det symboliska är inväfdt.
Den redogörelse för poesiens historiska öden, som Almquist
omtalar, återfinna vi i de stycken ur "den rosenröda boken", som
prinsen föreläser för Wingolf (Opoetisk Kalender 1822, vinterhäftet,
s. 30 ff.) Då det gäller den "kristligt-romantiska" poesien, d. v. s.
den diktning, hvars rätta förverkligande Almquist anser sin egen
swedenborgska poesi vara, kunna vi från början taga för gifvet, att
dess öden skola öfverensstämma med religionens enligt Swedenborgs
uppfattning. I själfva verket ha vi också här en fullkomlig parallell
till de perioder, som Almquist i "Historiens Idéer" efter mönstret
af Swedenborgs världskyrkor uppställt. Då människorna lefde i
Eden, sjöng guldfågeln för dem dagar och nätter. "Men när
menniskorna i den andra tiden derifrån gingo", följde visserligen
guldfågeln med dem i landsflykten, men de ville ej lyssna på honom,
emedan deras sinne var förvandladt. Endast de få, som lyssnade till
honom, blefvo saliga. I den tredje tiden var guldfågeln hemlös och
tog i den fjärde tiden sin boning i en park, som en rik mans dotterr
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
