Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Martin Lamm, Studier i Almquists ungdomsdiktning
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
158 Martin Lamm
uppmjukade Gud mina ögon till många tårar, som jag ej aftorkade med
andras, utan med egna näsdukar, så att ingen visste af dem. Året derpå
(jag geck då i det fjortonde) slog min andra timme. (Min Noachismus
begynte). Den glada Fornverlden omklädde sig hastigt i jättedrägten af en
förfärlig Gåta. Omätliga kraf vaknade. Det svartnade för mig. . . Jag
sökte Gud med sådan häftighet att — Nog! Du känner berättelserna om
Klintbergs tillstånd i sommar. Jag lefde deri; jag har känt Vansinnets
grund. O min broder, nu kan jag tacka Gud, och sjunga: Det var en lek.
Men gräsligare mår icke Tantalus.1 Ej ett yttre, ej tidsstämningen hade
gifvit mig impuls; ty den beskedligaste prosa var alt omkring mig; ej en ende
rådgifvare hade jag. Min informator och öfrige begrepo saken för litet, för
att ens ingripa uti den. Han var i yttre måtto en högst dugtig man, och
jag älskar honom, men alls icke förstodo vi hvarann. Han tillskref mitt
tillstånd yttre ohyggliga orsaker, som jag als icke begrep hvad han
menade med. — Nu efteråt har jag med fröjd omfattat den tanken, att
min älskade Mor, min bortgångna och ändock närvarande Mor, straxt efter
sin gång från jorden uppväckte denna låga hos mig! Må denna tanke
vara oss emellan O Janne! blott en annan, dig lik, har jag ock förtrott
den; ty oss, som en sådan tro fröjdar, skulle snart andra kalla galne, om
vi ännu läte den utgå in prophanum. Kanske bedrog jag mig ock, att det
ej var min fromma goda Moder; det bekymrar mig ej stort; ty i hvarje
fall vet jag, att det var Gud. Men sedan Han ledt mina steg öfver
afgrunder af sorg och tvifvel, förde han mig omsider till gröna Kullar. — Sedan
började det akademiska lifvet, roligt i afseende på Studierna, men vämjeligt
i afseende på Upsalaomgifvelserna. — Jag förbigår alla följande Spiraler.
Många Nadirbågar har jag haft att genomlöpa. Dock O Janne! detta må
vara sagdt till en hög tröst: »att hvarje gång yttre eller inre
omständigheter satte mig i ett tillstånd af djup smärta, har alltid en förunderlig
central Serenitet varit den omedelbara följden deraf». Det har alltid
förekommit mig som hvarje större eller mindre Olycka endast varit en
Skal-krossare; hvarefter | ett alt klarare Solsken inifrån spridt sig. Under det
jag lefvat i dessa Spiraler, således haft både Nätter och Dagar (de förra
dock gående i diminuendo — emedan det var vår och led åt sommaren)
inbröt slutligen åter en Nadirspiralbåge (6 år efter den första) af gräslig
natur. Jag vill kalla det den andra Vintern eller andra Natten. Det
var min Hebraismus. Också var denna Natten mera ljusfödande än någon
föregående. Härefter hafva föreningar af tidigare och alldeles annan Natur
knutits hos mig. Min Christendom har blifvit född. Märkvärdigt är att
samtidigt med den sista Stora Natten, som jag nämnde, och med den dager
l I ett bref till J. Wærn (26 april) 1821 säger A., att han vid denna tid
varit nära att begå själfmord.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
