Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Martin Lamm, Studier i Almquists ungdomsdiktning
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Studier i Almquists ungdomsdiktning 159
som derur uppstod, uppstod äfven min Romantik, mitt kärleksförhållande —
och detta N. B. utan att hafva något yttre samband med hvarandra. —
Dock, fall åter ned O slöja!
Flera år senare (4 sept. 1828) kommer han i ett bref till
samma adressat in på skildringen af sin "alraförsta period". Han
framhåller där, att hans melankoli under denna period ej blott
var ett "Tänkesätt", utan "en Eld, som hos mig gjorde sig
gällande i allt ting, i de minsta göromål, i de obetydligaste satser".
Allt tyckte jag vara under Djefvulen. Solen hade för mig ingen glans,
träden om sommaren ingen grönska. Jag kunde icke mer göra reda för
mina lexor i lat. grammatikan, jag hann knapt en half sida i Telemaque
på hela eftermiddagen — ämnen af helt annan art hade tagit min själ.
Min Informator började mycket frukta för min Sinnesförvandling. Det
besynnerligaste var, att det hade aldeles kommit öfver mig som en Blixt.
Förut hade jag varit ett Barn af aldeles idylliskt slag. Jag kan knapt
föreställa mig något klarare, muntrare, lustigare, än hela min barndom (till
13:de året). Yid denna ålder föll på en gång (inom några dars förlopp)
aldeles som en slöja öfver hela Verlden — Naturen sjönk. Frågan om
Gud vaknade och stod bister för det unga sinnet. Satan var nu öfverallt
omkring mig. Jag må här afskrifva en rad utur ditt Bref: »Jag blef
härigenom så satt på det hala, att jag antingen hade måst förtvifla, eller
vända mig dit enda hjelpen är». — Jag gjorde det sednare så godt jag kunde,
och undgick så förtviflan i mina unga år. — — Jag kom sedermera
till Upsala och fortfor att på mitt sätt utvecklas, mest genom inre Tillstånd,
men också genom läsning af några philosophiska och mystiska skrifter. . . .
Hvad mig beträffar, sökte jag min ro vid Christi fötter. Så snart som jag
det fått, öfverlade jag ej mer om åsigten af Djefvulens välde vore sann eller
ej: jag lämnade den derhän — och kunde det, emedan jag satt med full
förtröstan under Christi beskärm. — Jesus Christus blef ifrån denna stund
Medelpunkten för alla mina Theorier o. s. v.
Hvad Almquist i de sist anförda raderna skildrat är ju intet
annat än den mystiska elevationens högsta stadium, den älskande
förnimmelsen, då individen vinner ett "lif öfver frågornas lif", då
hans "noviciat" är slutadt och "det helas skådning" blir hans
"lek", som det heter i "Om det Hela". Det är ju tydligt, att det
är samma tillstånd, som han utförligt beskrifvit i det vackra styc-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
