Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Martin Lamm, Studier i Almquists ungdomsdiktning
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Studier i Almquists ungdomsdiktning 171
dö för att få en evig uppståndelse, och de, som döda henne, göra
henne samma tjänst, som bödlarne gjorde Kristus vid korsfästningen,
och äro således egentligen ej hennes fiender. Det är därför alla
hennes olyckor vållas genom hennes egna släktingar och hon till
sist dränkes genom sin broder och förförare, Rudman, styckets
egentliga boffigur. Han, som i stycket representerar "det
oändligt låga", blir den, som förlossar "det oändligt höga". De
aflägsna sig båda så långt från det vanliga människoförståndet, att
de förefalla oss vansinniga. Det är denna grundtanke i verket
Almquist uttryckt i en i 1839 års upplaga struken naturmytologisk scen
(V, 1), där han efter mönstret af Tiecks "Prins Zerbino" framställt
solstrålen, klippan, löf ven och narcisserna talande med hvarandra
om styckets kommande utveckling och där till sist en korp
förkunnar för narcissen:
Sagan i din Dröm skall sluta,
När från dunkelsvart det hvita
Skiljes, När ur svala vågor
Ängeln renad uppgår varm ■— när
det oändligt låga sinnet
Lossar det oändligt höga —
Tvänne Vansinnen för Jorden,
Som emellan bägge lagd, ej
fattar det oändligt laga.
Det oändligt höga ej: — när
Bägge sammansjunkande sig
Lossa, skilja, frälsa bägge
Evigt från hvarann, — då slutas
Drömmen, o min Narcissblomma.
Då man gjort denna styckets försoningsidé klar för sig, förstår
man lätt hvad Almquists vänner menade, då de funno en så
förvånansvärd likhet mellan Amorina och Don Quijote och kallade den
senare boken "en oförsont Amorina". Enligt.den rådande
nyromantiska tolkningen hade ju Cervantes5 roman en symbolisk
undermening. Den skildrade diktens, idealets undergång i prosans värld.
Hos Almquist går ju också idealet under i Henrikas gestalt, men
blott för att försona den fallna verkligheten och förena det ändliga
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
