Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Carl Santesson, Mot »Lycksalighetens ö»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
10 Carl Santesson
tiner, föröfrigt begåfvade med utmärkta egenskaper, som blifvit
utsväfvande genom förtviflan öfver otillgängligheten af en högre
kärlek — och jag har nu, mera än förr, ögonblick, då jag är nära
att följa deras exempel. Jag hoppas likväl att kunna med Guds
hjelp rädda mig åt det Anachoret-system, som för mig är ur
flera synpunkter det egentliga rätta."1 Då Atterbom i kärleken såg
den enda vägen till ett helt och fullt upplefvande af verkligheten,
har denna afsägelse af sinneslifvet för honom gifvetvis blifvit ändå
smärtsammare. Kvar stod endast att vänta på denna "högre
kärlek", som syntes vilja dröja för alltid. Genom Florios mun har
Atterbom yppat den situation, som var hans egen under dessa år.
Det är en bikt ur hans innersta medvetande:
Det gifs blott tvenne stigar
För skalden till Naturens djup: den ena
Är vällustens, den andra kärlekens;
Den ena stod med öppen port; jag stängde
Den sjelf för mig, och drog mig till den andra;
Men den var slagen re’n i lås förut.2
Med dessa förutsättningar blir Atterboms kanske djupast kända
lyrik under denna period en resignationens poesi, på olika sätt
formande samma tungsinta motiv om diktaren, hvilken — för att bruka
hans egna ord — förgäfves bär inom barmen ett längtande hjärta.
Läs ett par af hans "Vandringsminnen", "Vandrarns Aftonvisa"
och "Enslighet"; de hänföra sig båda till denna sida af diktarens
känslovärld och berätta samma vemodiga saga om trött och gäckad
lyckotörst med ett dubbelt perspektiv öfver den hemlöshet, som
är resans och själfva lefnadsfärdens. "Vandrarns Aftonvisa" är en
af pärlorna i Atterboms verk, och han skattade den själf mycket
högt. För sin formgifning och sin sensibilitet har dikten öst ur de
tvenne källor, hvilka framför andra nyskapat den tyska romantikens
lyrik: den goethe’ska poesien och folkvisan. Här finnes detta äkta
goethe’ska lyssnande inåt mot personlighetens djup, då dessa öpp-
2 Minnen I, sid. 163.
2 Lycksalighetens ö, II, sid. 226.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
