Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Biografiska bidrag om Lars Wivallius (efter fängelsetiden). Af Ivar Simonsson.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
dher igenom icke den ringaste skada taga wille, om iag med honom
cauera wille, hwilket iag såsom een enfaldigh, dock i detta fallet
oförsichtig man lät mig öffuertala." Emellertid följdes hans
processverksamhet med lifligaste deltagande från stadens befolkning.
Den borgare, som han tidigast lyckades bli faktotum för, var
en skräddare, och det var en viktig sak för Wivallius, som alltid
tyckt om vackra kläder och ett flott uppträdande. Denne, som
hette Jonas Jonson, var en notorisk krogkund. Man kan i en
sterbhusräkning följa honom dag för dag till Scheurmans källare,
där han drack kryddadt vin, äfven om vi till hans heder böra
tillägga, att" han doppade skorpor till, men det var då seden.
Wivallius’ första bekantskap med honom gjordes väl antagligen på en
krog. Hos honom lyckades Wivallius tillsvidare få oinskränkt
kredit och utstyrde sig jämte sin skrifvarpojke, som han alltid bestod
sig med, på det allra präktigaste. Hans skräddareräkning det första
året uppgick till icke mindre än 830 daler 16 öre kopparmynt, en
verkligen imponerande summa, men så var också det mesta siden
och sammet. Till denna räkning skola vi återkomma. Senare, när
de blifvit bittra fiender — och därför kunna vi följa deras
mellanhafvanden — skref Wivallius om anledningen till deras bekantskap
(1645 24/9): "Och weet han wäll sielff, att han inför underrätten
icke neka kunde sigh sielff haffua tillbudit, tå iagh ifrån Norlandh
kom, hwadh iagh till kläder behöffde och icke så straxt hade för
redho penninger att köpa, thet wille han af sitt egit tillägga och
med migh bijdha, till dess iagh nogon tiänst kunne fåå och medell
till att bethala. Ty elliest begärdhe han af migh hwarcken borgen
eller obligation, som migh till nogon wiss tijdh binna kunne." Jonas
var då utsedd af sitt ämbete att förfölja fuskarna i yrket, och när
man läser post efter post i skräddareämbetets räkenskapsbok för
1642: [1] "Jonas Jönsson. Jagat en bönhås. 1 daler", har man svårt
att värja sig för misstanken, om icke Wivallius varit honom
behjälplig, och han bör ha varit raffinerad i den vägen. Wivallius’
viktigaste arbete åt Jonas var att skrifva krafbref på de unga
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
