Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Biografiska bidrag om Lars Wivallius (efter fängelsetiden). Af Ivar Simonsson.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
hofjunkarna, som voro dennes kunder, och när dessa icke hjälpte,
supplikationer till riksmarskalken.
Antagligen genom Jonas Jönssons bemedling kom Wivallius att
sköta en rättegång för skräddareämbetet, som har sitt intresse
därigenom, att där framfördes ett problem, som var lifligt
omdebatteradt i tidens statsrättsliga litteratur, nämligen om man fick sätta
sig upp emot sin öfverhet. Ämbetet hade nämligen klagat på sin
ålderman, som de ville ha afsatt, emedan de ansågo, att han
missbrukat sin ställning som vårdare af deras kassa. Saken hade
pågått en tid ganska trögt, innan Wivallius i slutet af år 1643 fick
hand om den och 14/9 inlade sin första skrift. I ett afsiktligt
ålderdomligt språk börjar han med att fritaga sina klienter för
några personliga afsikter:
Wi hafwe tillförende inför denne loflige rätt ödmiukeligen tillkänna
gifwet, oss hafua ådtskillige beswär emot åldermannen Hindrich Jörensson:
och det kunde well synas mångom såsom wij af haat eller afwund sådant
emot honom söckiom eller och att wij fåfänge, onödige klagemåhl och
klander framburom, allenast till den ända, at wij måttom komma honom i roop
och af sitt betrodde rum och ställe, män sådant ware ifrån oss fierran, och
wij betygom widh Gudh och wårt samvete, at wij såsom christna eij sådant
efftergåhm, uthan begärom rätt rätt wara och olagh medh Iagh måtte
straffadt blifua, och thet såsom personens wenner och sakzens fiender.
Hans argumentering behärskas af en principfråga, som säkerligen
icke så mycket intresserade skräddarna, och han drar fram skäl
från tidens statsrättslärare, närmast de monarkomakiska med deras
härskarfördragsteori, som behärskade den presbyterianska doktrinen
under hans samtid, exempelvis så som Junius Brutus [1] i Vindiciæ
contra tyrannos (1579) diskuterade undersåtarnas rätt till
motstånd mot den världsliga öfverhetens förtryck. Han undrar, om
"wij (ämbetet) så många honom skole med trygt samwet kunne
troo eller undergifne och hörsamme wara, der till medh honom
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
