- Project Runeberg -  Samlaren / Trettionionde årgången. 1918 /
57

(1880-1935)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Biografiska bidrag om Lars Wivallius (efter fängelsetiden). Af Ivar Simonsson.

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

och rejicere onus probandi in actorem probantem. Probatio enim incumbit
non neganti, sed dicenti. Och hwem skulle i werlden blifwa oskyldig, om
thet giorde tilfyllest, at een finge klaga, hwad han wille? Ja, probationer
böra wara liusare än solenes skeen om middagz tid. — — — Thet är och
rätfärdigare och tryggiare uti en mörck saak at efterföllia theras meningar,
som bäst mena.

Och litet längre fram i samma skrift fortsätter han efter några
juridiska citat:

Han witar mig iu tjufnadt etc. Och grundar sit bewijs först uppå sine
egne misstanckar, och them styreker han med sijns hustrus ja och
samtycke, huilcken en wetwilling skal bekräfta. Men een högwichtig orsak är,
huru laghen icke gillar eller tillåter, at man skal lätteligen troo thet, som
eens hedher och ähro gäller med mindre än til ähre sex godhe menner (eij
poicke) witne. Elliest finge illud semper mutabile genus och wetwillingar
andra witzord och sålunda komma en redelig man uti uppenbart rychte
oskyldig och omsider om al sin wälferd, som nu om mig gamble man
stämplas. Och huru man skal enom til tiufnad binda, påminner sig then höglofl,
rätt utan mig. Blotta misstankar och poicke witne gälla intet i sådana
höga ährender. — — — Och then poickens witne hafuer iag tilförende
omtalat; och ynglingens ætas är lubricer et facilis ad mentiendum.

I det afseendet tillhörde Wivallius otvifvelaktigt ännu denna
ålder. Och han slutar denna inlaga med följande, för hans sätt att
argumentera synnerligen betecknande ord:

Jagh kunde och wäl skylla honom för een tjuf utaf misstanckar; men
sij, om iagh icke bewiste, hwadh blefwe iag för een man? Hwad rätt finnes
i werlden, som är plichtig inbilningar och strafwerdige misstanckar at utreda?
Uthan fast mehra benägen them at straffa, som löpa med sådana utan grund
och skiäl. Han är sticken, at han icke får sin pant igen uthan
wedergälningh; therföre säger han mig honom hafwa stulit! Then wore iu en ömlig
narr, som om han stiäl, och sålunda sättier ähra, lif och lefwerne i fahra,
at han stiäl icke sig, uthan androm til nogon fördeel. Hwi skulle iagh
stiäla een solf kanna etc. androm til båtnadt? Jagh tackar gudh för mine
meddel, them iag ärligen ärfdt och förwärfwat hafuer; iag är här i staden
född och kändh, hoopas iag, i al ähra.

En fariseisk vändning som denna sista hade säkerligen
imponerat på domstolen, om icke motsatsen hade varit känd.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 18:23:16 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/samlaren/1918/0065.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free