Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Biografiska bidrag om Lars Wivallius (efter fängelsetiden). Af Ivar Simonsson.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Ständigt är han likväl själf beredd att pika och ansätta sin
motståndare. Att han ville borttaga sitt namn och vapen från
kannan, berodde naturligtvis icke på någon finkänslighet hos honom,
därmed är Wivallius alldeles på det klara:
Kommer här fram medh een hoop förlammade saker, och will dermedh
besmyckia sin saak, som ther han lögligen föregifuer at låta sitt nampn och
wapn stryka uth, på det ingen skulle kenna hans kannor på annors bord,
men der han will sanningen säija, så war det orsaken, huarföre han sit
nampn hafuer utstryka låtet, at han ärnade henne försällia och derföre icke
wille låta sitt nampn och wapn stå, på det man icke skulle see honom så
trängder wara. Sap[ienti] sat. Derföre tiänar sådan fåfäng endskyllan i
denne saken intet.
Och för den ironiska reverens, han gjorde sin vederpart, när
denne förklarade sig icke bry sig om de pengar, som Ellers på ett
eller annat sätt lånat af mäklerskan, bör han ha inhöstat åhörarnas
jubel (1644 20/1):
Han seijer och uthtryckeligen i den 5:te punckten, at jagh hafuer af
henne hafft penningar, män hwem dee tilhörde eller huru jagh hafwer dem
betalt, må jagh (säger han) migh medh nu tillskeppade målsman förlijka.
Honom böör [wara] tack för denne sin stoore höfligheet, at han icke derföre
af migh räckenskap begärer för det, han för sin person intet böör effterfrága.
Saken blef sålunda betydligt tilltrasslad och befanns af
domstolen vara mycket "mörk". Något slutgiltigt utslag finnes icke
antecknadt. Antagligen ansåg kaptenen det lönlöst att fortsätta,
och Wivallius hade säkerligen aldrig släppt silfverkannan.
På våren 1645 gifte Wivallius sig med den 19-åriga Malin
Ellers, [1] men bröllopet stod icke i Stockholm, kanske på grund af
släktingarnas ovilja mot hans person, som vi skola se senare bryta
fram, utan troligen på Wivallius’ ärfda hemman Wivalla i Närike,
där svärfadern att döma af en kvittens vid denna tid befann sig.
I processhandlingar är äfven något litet om gången af denna
kärlekshistoria blottadt. 1644 27/3 var han instämd till Norrmalms
kämnärsrätt för en skuld hos handlanden Melchior Jungh från 1643
på "en swart slät qwinfolcks tröija, fodrat med tubin och
knytningh" och "en swart sijdhen grofgröns kappa medh fem streck
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
