Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Atterbom och Afzelius. Anteckningar efter några bref. Af Alf Grandien.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Men Atterbom själf var vid denna tid nedstämd och dyster.
Hans hälsa hade varit dålig och han vantrifdes i Sverige. Detta
var nog en af anledningarna till hans häftiga ord mot Ling. Brefven
till Afzelius fullständiga på ett ibland nära nog rörande sätt
Atterboms sjukdomshistoria.
Sjukdomen hade börjat den 17 april 1812 med hjärtklappning
och konjektioner åt hufvudet, allt i förening med grubblerier och
nedstämdhet. Äfven hans ögon voro angripna. Det gick så långt,
att den blide skalden haft planer på att ta anställning vid
fortifikationen. Det stannade emellertid vid hvila och kroppsarbete, eller
som han skref till Hammarsköld "slå dank, gå, gunga, åka, gräfva,
dricka tripolium och blaska mig i vatten".
Denna sommarkur hjälpte emellertid icke. I november skrifver
han emellertid till Afzelius, att han måste komma bort ifrån Upsala.
I nästa bref grubblar han på hvart han skall resa, till Stockholm,
Sala eller Östergötland. Någon "mutatio loci" måste han ha. Hans
hälsa har nämligen kommit till den punkt, där den stod vid
midsommartid. Men svagheten hindrar honom icke från att arbeta:
Jag forcerar mig emellertid allt hvad jag förmår. Döden är jag just
icke rädd, men det fatala långsamma aftynandet är olidligt. Som jag
dessutom icke stort mera kan nyttja mina ögon, så är jag på allt sätt ostörd,
öfverlämnad dagarna igenom åt mina angenäma betraktelser. (26/11 1812.)
I ett postskriptum uttalar han den förmodan, att hans ögon
förmodligen få "plikta därför hela morgondagen".
I december blir han förbjuden att arbeta på ett helt år.
Jag är nu bragt därhän, att Doctor Zetterström formligen förbjudit
mig all slags litterär sysselsättning på ett helt år, vid vite af ögonens och
lifvets förlust. — Således är jag åtminstone ledig, gudskelof! Och får nu
spekulera i fred och ro på nöjen och lustbarheter, synnerligen resor, dem
Medici framför allt anbefallt mig. Det bästa af allt är, att jag an sich
icke har skjutspengar till Alsike. En galen Doktor i Linköping plägar råda
backstuguhjon, som komma till honom och klaga öfver brist på krafter, att
de endast skola dricka ett par, tre glas godt vin på hvar middagstid: »Hos
Rydbom», tillägger han, »finns bästa viner». Vivant Medici! (Via 1812.)
[1]
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
