Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Ehrensvärds idealuppfattning i förhållande till Winckelmanns. Af Gunhild Bergh.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Ehrensvärds idealuppfattning i förhållande till Winckelmanns 169
"Der Eünstler derselben hat ein hohes Ideal eines über die Natur
erhabenen Körpers, und eine Natur männlich vollkommener Jahre,
wenn dieselbe bis auf den Grad göttlicher Genügsamkeit erhöhet
ware, in diesem Herkules gebildet, welcher hier erscheinet, wie er
sich von den Schlaken der Mensehheit mit Feuer gereiniget, und
die Unsterblichkeit und den Siz unter den Göttern erlanget hat: denn
er ist ohne Bedürfniss menschlicher Nahrung, und ohne fefneren
Ge-brauch der Kräfte vorgestellet. Es sind keine Ådern sichtbar und
der Unterleib ist nur gemachet zu geniessen, nicht zu nehmen, und
völlig, ohne erfüllet zu sein." I gestaltens mäktiga konturer ser
Winckelmann den oöfvervinneliga kraften hos jättarnas besegrare,
skuldrornas bredd påminner honom om att de en gång uppburit
himmelen. Bröstet är väldigare än hos en mångfaldigt bekrönt
olympisk segrare, ryggen är böjd under höga tankar. Den nedre
delen.af kroppen är ej bevarad, men knäet ger ändock åskådaren
möjligheten att i fantasien se de ben, som aldrig tröttades, och som
förföljde och nådde den flyende hjorten. Öfver det hela ligger en
stillhet och ro, som uppenbarar själsstorheten hos den man, som
af kärlek till rättfärdigheten utsatte sig själf för de största faror.
"Diese vorzügliche und edle Form einer so vollkommenen Natur
ist gleichsam in die Unsterblichkeit eingehüllet, und die Gestalt ist
bios wie ein Gefäss derselben; ein höherer Geist scheinet den Raum
der sterblichen Theile eingenommen, und sich an die Stelle
derselben ausgebreitet zu haben."1
Ännu mer hänförd är Winckelmann i sin på en gång af
sinnlighet och religiös mystik genomandade beskrifning af Apollo, det
konstverk, som för honom är det förnämsta af alla, uder Gott und
das Wunder der alten Kunst". Då Winckelmann söker tolka det,
gripes han af rörelse, analysen blir snarast en personlig bikt, kanske
just därför tydligare än alla långa utredningar klarläggande hans
uppfattning af idealet.
Ich unternehme die Beschreibung eines Biides, welches über alle
Be-griffe menschlicher Schönheit erhaben; ein Bild, welches kein Ausdruk, von
1 A. ed. I, 226 ff., VI, 96 f.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
