Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Ehrensvärds idealuppfattning i förhållande till Winckelmanns. Af Gunhild Bergh.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
176 Gunhild Bergh
nanti.–––––-Lo stesso accade nelle donne. Queste appena
gravide sono tormentate, ed oppresse dalle passioni, ed assetti in danno
delia loro salute, e di quella delia prole, cheportano; onde r anima
di questa non resta in libertà per finire la formazione del suo corpo
a perfezione."1
Ehrensvärds stränga fördömande af fetma och magerhet som
tecken på ohälsa och fulhet, ett fördömande hvartill han ständigt
återkommer, icke minst i sina teckningar, finnes hos Crousaz, en
estetiker, af hvilken Ehrensvärd i flera afseenden tagit intryck.
Crousaz skrifver: "La maigreur, qui vient ou de ce que Ton manque
d’appetit, ou de ce que le corps ne profite pas de la nourriture qu’il
prend, la maigreur, dis-je, qui marque un excês de sécheresse ou
de chaleur, et un deperissement, tel que les maladies et tout ce qui
tend à la mört ont accoütumé de produire, n’a point de convenance
avec la destination naturelle de Thomme et la perfection du Corps
humain, et par là se trouve naturellement contraire à la beauté."
På samma sätt gör ett öfvermätt af fetma intryck af sjukdom.
"Une égalité de rapports doit regnér universellement, la
constitu-tion de Thomme le demande ainsi."2
Naturen är ständigt "oroad", man "måste således leta och
sammanfoga, för att tillstäda ett vackert, som då sällan syns",3 det
är den föreskrift, hvilken Ehrensvärd ofta upprepar. Det kan synas
af de anförda uttalandena som vore han ren klassicist. Ett
antagande, som ligger så mycket närmare till hands, som Ehrensvärd
åtskilliga gånger förklarar, att det ej är tillräckligt, att konstnären
från det han efterbildar utmönstrar det felaktiga, det fula, han
skall äfven förstå att konsten endast kan behandla höga och
värdiga ämnen. Detta graderande af ämnena är ju en af klassicismens
hufvuddogmer. Den som målar landskap, säger t. ex. Félibien i
företalet till sina konferenser i akademien, står högre än den, som
målar frukter och blommor. Den som målar lefvande djur är mer
"estimable" än den, som målar döda ting. Men den som fram-
1 Mengs, Opere, Roma 1787, s. 9.
2 Crousaz, Traité de beau, Amsterdam 1724, I, 78 f., 88.
3 A. ed. s. 68.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
