Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Ehrensvärds idealuppfattning i förhållande till Winckelmanns. Af Gunhild Bergh.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Ehrensvärds idealuppfattning i förhållande till Winckelmanns 177
ställer människor är "beaucoup plus excellent que tous les autres".1
Därmed äro dock ej bestämmelserna slut. Klassicismen tillåter ej
framställandet af hvilka människor som helst och ej i hvilka
situationer som helst. Félibien och hans samtida utdöma i all
synnerhet "les bambochades", scener ur privatlifvet och hvardagen, de
upptaga Aristoteles* kraf på ämnen, som kunna intressera ett helt
land och ett helt folk. Detsamma gör Winckelmann. Det har
redan påpekats, att han anser att endast människogestalten bör
framställas konstnärligt. Men han berömmer grekerna också därför att
deras konst icke var "auf Kleinigkeiten oder auf Spielwerke durch
Einschränkung des Orts oder durch die Lüsternheit des Eigentümers
heruntergesezet". Hvad konstnärerna utförde var "den stolzen
Begrififen des ganzen Volks gemäss".2
Detsamma gör äfven Ehrensvärd. "Och huru kunna fria
konster då bibehållas i sin värdighet då i sång och taflor utställas
Sjelfsvåldet och ringheten och då för folk och efterkommande det
fullkomligt obetydliga nämligen Ödemarkens behag och
Blomster-qvastens pragt förevigas, man bör måla och sjunga Skjördarne och
friheten Årstiderne och Jupiter", utbrister han engång.3 Till
motsats mot de moderna uppsattes alltid antiken. "Ett vårdslöst ämne
en krog eller en hantverkarbod blef aldrig skilldrat och upptäckt
i Palatzets Rum. Smaken begick alldrig förseelser hvarken i
uppförande eller konster."4 Det är som bekant ungefär samma klagan,
som Lessing framför i Laokoon.
Men trots att det är oförnekligt, att Ehrensvärd icke blott i
fråga om imitationsläran utan i hela sitt system i mångt och
mycket hänger fast vid den klassicistiska traditionen, menar han dock
något annat med sin fordran på "principier" och sanning, än hvad
klassicismen afsett med samma termer.
Det ofvan (sid. 018) citerade uttalandet om ideala figurer har
följande betydelsefulla afslutning: "derföre är intet alt det Sanfär-
1 Félibien, Conferences de Vacademie royàle de peinture et de sculpture,
Londres 1705, préface.
2 A. ed. IV, 36.
3 Tal om vittra vetenskaper. Skrifvet 1796. Mskr. K. B.
4 Tal om vittra vetenskaper.
12 — 18480. Samlaren 1918.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
