Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Ehrensvärds idealuppfattning i förhållande till Winckelmanns. Af Gunhild Bergh.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
184 Gunhild Bergh
ling. Tron på klimatets betydelse är ju en af 1700-talets
favoritdogmer. Ehrensvärd har närmast lärt af Montesquieu och
Winckelmann, men i fanatisk ensidighet går han längre än någon af dem.
Winckelmann liksom Ehrensvärd betraktar grekerna som ett
naturfolk njutande af ett klimat utan brister. Det var ju därför
Winckelmann ansåg grekerna skönare än andra folk. "Vieles, was
wir uns als idealisch vorstellen möchten, war die Natur bei ihnen",
säger han. "Wo die Natur weniger in Nebeln und in schweren
Dunsten eingehüllet ist, sondera in einer heiteren und fröhlichen
Luft wirket, wie Euripides die atheniensische beschreibet, gibt sie
dem Körper zeitiger eine reifere Form."1 Det är detsamma som
Ehrensvärd ständigt upprepar. I Greklands milda klimat befinna
sig människans inre och yttre organ i jämvikt. Visserligen voro
grekerna ej alldeles utan brister, men de stodo dock den " stora
Sanningen" mycket nära. Hos dem har "ordningen fått
herraväldet".
I "Norden" däremot, d. v. s. i länderna norr om Alperna, har
klimatets hårdhet, den osunda dimman, de förödande stormarna,
de tvära skiftningarna från ljus till mörker, från värme till köld,
präglat invånarna i såväl inre som yttre afseende. I Grekland voro
sjukdomar okända, i Italien, hvars klimat mest närmar sig
grekernas, sällsynta, i "Norden" är det vanligare att se en sjuk än en
frisk. Då Ehrensvärd reser från Italien, utropar han redan i
Milano: "farväl styrka och helsa, orsak till skönhet och smak, farväl,
vackra natur".2 Ju längre norrut han kommer, ju mer brister
människan i "jemvigt". Till ren förtviflan bringas han i Berlin:
"Naturen har skapat folkslagen så illa och så omogne åt narr att
ingenting kan mogna i deras händer, jag tror physionomien
utmärker Smak, alla ansigten här ha ingen forme, huru kan Sinnet
ha Caractaire, Gifs ett vackert ansigte så äro de oformlige
Linea-menterne endast genom nuancer adoucerade till ett slags behag,
huru kan då deras Genie fatta idée om en sann Skönhet."3 Det är
1 A. ed. IV, 9 f.
3 A. ed. s. 13.
3 Bref till L. Masreliez 10/s 1782, a. ed. I, 73.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
