Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - En Birgittinsk revelation och dess litterära förebilder. Af Henrik Cornell.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
En Birgittinsk revelation och dess litterära förebilder 193
Att stoffet till denna berättelse om Dominicus’ samtal med
madonnan, hans bön att hon skall taga predikarebröderna i skydd
under sin mantel och hennes löfte att göra det icke härstammar
från Birgitta själf förefaller redan vid första påseendet troligt. I
de båda kapitlen 17 och 18 inlägger ju Birgitta en vältalighet för
Dominicus, som knappast kunde vara större, om hon själf tillhört
hans orden. Närmast har hon väl fått stoffet från dominikanernas
hos hvilka också motivet med ordensbröderna under madonnans
mantel mycket riktigt återfinnes. Men själfva berättelsen eller
legenden, i hvilken det hos dem ingår, är icke identisk med den
som Birgitta skildrar. Den handlar om en syn, som Dominicus
skulle haft under sin lifstid. Jag återger den efter Acta Sanctorum:
At Vir sacer ad locum rediit, ubi prius steterat ad orandum; & ecce
repevte facta manu Domini super eum, raptus est ir spiritu ante Deum, &
vidit Dominum sedentem, & Matrem ipsius, quæ sedebat ad dextram ejus,
Virginem gloriosam, amictam cappa coloris sapphyrini. Aspiciens autem in
circuitu, vidit ex omni natione spiritualium patrum, qui ex factis
Religioni-bus Christo filios & filias spiritaules genuerunt, multitudines innumeras in
conspectu Altissimi gloriantes; & cum nullum illic suorum conspiceret
filio-rum, erubescens & compunctus ex intimis, amarissime flere cœpit.
Exter-ritus ergo a gloria majestatis Domini, stetit a longe, nec audebat vultui
gloriæ & Virginis excellentiæ propinquare. Innuit autem ei manu Domina,
ut ad se veniret. At ille tremens ac påvens non præsumpsit accedere,
quousque eum similiter vocavit Dominus Majestatis.
Accessit itaque homo compunctus & humilis spiritu & contrito corde,
amarissimis totus perfusus lacrymis, Filii & Matris propitiis pedibus
devo-tissime & humillime se prostravit: ac consolator flebilium, Dominus gloriæ
dixit ei: Surge. Qui cum staret coram Domino, interrogavit eum dicens.
Cur sic amarissime ploras? Qui ait: Quia in conspectu gloriæ omnis
Reli-gionis homines intueor; de mei vero Ordinis filiis hic, proh dolor, nullum
conspicio. Cui Dominus: Yis videre Ordinem tuum? At ille: Hoc
desi-dero, Domine Deus. Tunc Filius Dei manum suam super scapulam
Virginis, matris suæ ponens, dixit ad ilium: Ordinem tuum Matri meæ commisi.
Et cum adhuc pio adhæreret affectu, Ordinem suum videre desiderans,
Dominus iterum dixit ei: Omnino vis eum videre? Respondit: Hoc affecto, mi
Domine. Et ecce Mäter virgo, dum placuit Filio, cappam, qua decorata
cernebatur, evidenter patefaciens aperuit, expandens coram lacrymoso
Domi-nico servo suo; eratque hoc tantæ capacitatis & immensitatis vestimentum,
quod totam celestem patriam amplexando dulciter continebat,
13 — 18^80. Samlaren 1918.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
