Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - En Birgittinsk revelation och dess litterära förebilder. Af Henrik Cornell.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
En Birgittinsk revelation och dess litterära förebilder 195
denna utsökta plats under den heliga jungfruns mantel som
tillflyktsort för sin orden. Första gången motivet uppdyker i
litteraturen är också hos deras store hagiograf Cesarius von Heisterbach,
i hvars Dialogus miraculorum det förekommer i sjätte bokens sista
kapitel.1 Som en särskild godbit har Cesarius tydligen spart denna
berättelse till slutet. Här är det en cisterciensermunk, som i
himmelen förgäfves söker sina ordensbröder. Slutligen slår madonnan
upp sin mantel, under hvilken de saliga cistercienserna äro
församlade. Cesarius’ arbete författades mellan 1220 och 30. Första gången
dominikanerna uppta motivet är ungefär ett kvartsekel senare i
Gerardus de Frachetos Vitæ Fratrum. Dietrich von Apoldas verk
om Dominicus innehållande ordensfadrens eget sammanträffande med
mantelmadonnan skrefs 1292. Motivet blir senare ett af
dominikanernas älsklingsmotiv. Det inarbetas i det omkring 1324 af Ludolf
af Sachsen sammanställda dominikanerarbetet Speculum Humanae
Salvationis och har sedan en lång utveckling ända in i våra dagars
katolicism.2 Den vanligaste vägen för dess spridning har
antagligen gått genom Speculum, som under 1300- och 1400-talen var
mycket en vogue i synnerhet i gränsområdena mellan Tyskland och
Frankrike. På Birgittas tid var mantelmadonnans motiv redan
tämligen spridt. Att hon lärt känna det genom Speculum är
visserligen möjligt, och ett särskildt skäl skulle till och med kunna
anföras för en sådan hypotes, nämligen att i Speculum detta motiv
förekommer alldeles bredvid en berättelse om hur Dominicus
tillsammans med madonnan och den helige Franciscus anropar
Gud-Fader om nåd för människorna och då naturligtvis först och främst
för dominikanerna. Birgittas legend består ju just af mantelmotivet
kombineradt med Dominicus’ bön för sina bröder. Jag anser dock
denna hypotes betydligt mindre sannolik än den att det är Dietrich
von Apoldas legend om Domieus’ syn, som föresväfvat Birgitta.
Legender om huru Dominicus] bönfaller madonnan om skydd för
1 Cesarius von Heisterbach, Dialogus Miraculorum ed. Stränge Köln 1851.
Perdrizét a. a.
2 Speculum Humanae Salvationis ed. Lutz—Perdrizét Mülhausen 1907.
Per-drizet, Étude sur le Speculum, Paris 1908.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
