Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Ragnar Ekholm, Folksaga och folkvisa i Almquists diktning
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
2 Ragnar Ekholm
garna af folkvisor och folksagor, medförde äfven en teoretisk
spekulation öfver denna diktnings väsen och uppkomst — så
Atterbom i förordet till Nordmansharpan (Poetisk Kalender för 1816),
och Geijer i inledningen till Svenska Folkvisor — och af dessa
teorier återfinna vi mycket i Almquists uppfattning, sådan man
kan konstruera upp den efter uttalanden på spridda ställen i
hans verk.
Såväl folksagans som folkvisans uppkomst och
blomstringsperiod förlägger Almquist till medeltiden och anser särskildt den
förra vara ett av denna tids "mest betydande elementer"
(Hermi-taget s. 112).x Denna diktning kan således ge oss den bästa
föreställningen om medeltiden, dess kultur och lifsuppfattning. "Man
inbillar sig orätt", heter det i inledningen till Cypressen (Bergs
uppl., s. 5), "att man känner den romantiska medeltiden genom
våra dikter om denna tid, genom våra kompositioner och
förklaringsförsök öfver densamma. Nej. Det är detta tidehvarfs egna dikter
om sig sjelf vi måste höra; dess taflor öfver verlden, dess åsigter, dess
tro — den må förekomma oss hurudan som helst." I Hermitaget
vill vallflickan Inga berätta en saga för skogvaktaren Erasmus: "Hon
hade kanske rätt, att det hon talade ej innehöll något för en
förnuftig menniska; emellertid hafva vi beslutit att gifva en del deraf
rum här, enär det innehåller ett bidrag till kännedomen om
Tolfhundratalets pigor" (s. 23). För nyromantikerna i allmänhet stod
ju medeltiden i förklaradt ljus, och icke minst kände man sig
dragen till dess samhällsinstitutioner, dess skarpa klasskillnad,
länsväsen o. s. v. Också Almquist beundrade medeltiden, men
åtminstone delvis ur helt andra synpunkter. Enligt honom ägde den
flera företräden före vår tid, framför allt däri, att folkklasserna
icke voro så skarpt avgränsade från hvarandra som senare. "Före
kung Magnus Ladulås vet min herre att i Sverige ingen Adel fanns
som stånd; men ett antal slägter, höga dels genom börd från fordne
konungar, dels genom egna bedrifter, lyste ofvanom det öfriga
folket, utan att egentligen vara skildt därifrån. Dessa slägter hade
Citaten efter duodesupplagan, när annat ej uppgifves.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
