Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Ragnar Ekholm, Folksaga och folkvisa i Almquists diktning
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Folksaga och folkvisa i Almquists diktning 5
sätt som den homeridiska för hans samtida Hellener". Senare slöt
sig emellertid Almquist i denna fråga närmast till Hammarsköld
och Geijer. I Hermitaget (s. 113) förklarar han, att både
folksagorna och folkvisorna merendels härstamma från samhällets högsta
kretsar, hvarifrån de spridts till det egentliga folket. För
riddaren Gunnar Gudmunsson Bjelke är det därför helt naturligt att läsa
visor och sagor "så att han blef en skicklig och lärd adelsman i
sådant som tillhörde tidehvarf och bildning" (Cypressens. 71). Själfva
framförandet och stundom äfven författandet af folkvisorna synes
Almquist vilja förlägga till någon klass af spelmän. I Hermitaget
uppträda drottning Sofia och prinsessan Jutta förklädda till dylika
spelmän på Bo Ulfssons borg, hvarvid den förra föredrager en
"himmelsk kämpevisa" och sedermera en "borgvisa".
För nyromantikerna bestod det en skarp skillnad mellan
naturpoesi och konstpoesi. All poesi var enligt denna uppfattning
ursprungligen naturpoesi — människans äldsta språk var ju enligt
Herder det poetiska. Naturpoesien framträder fullkomligt spontant
och består, såsom Atterbom i Poesiens historia (s. 46) uttryckt det,
i "en allmän språkrhytmisk fantasisammanklang mellan menniskans
inre natur och den värld, som omgifver henne". Konstpoesien är
i motsats till naturpoesien fullt medveten om sitt mål och sina
medel. Hela ett lands konstpoesi ligger i viss mån i dess
naturpoesi. Geijer hänvisar till Homerus, som är den grekiska poesien
in nuce, och äfven den medeltida folkdikten karakteriseras af
honom som naturpoesi, "ej i den mening, att den uppkommer och
bibehåller sig i motsats mot konsten (den innehåller snarare hela
konsten i sitt ämne) utan emedan den är före, ja öfver den" (a. a.
s. X). I direkt anslutning till Herder, som uttalat, att folklig
diktning som Homeros och Ossian vore "impromptus", förklarar Geijer
folkvisorna till naturen vara improvisation (a. a. s. LXIII). Något
dylikt synes äfven ha föresväfvat Almquist. Om den folkviseartade
sång, som Tintomara sjunger ute på Kolmården (Drottningens
Juvelsmycke s. 286) heter det: "Men hennes inre tycken började gifva
sig luft genom en ton, som i början knappt var hörbar mellan
hennes läppar. Men efter hand steg rösten, gick öfver planen kring
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
