Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Ivar Simonsson, C. J. L. Almquists afhandling om »Europeiska missnöjets grunder»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
C. J. L. Almquists afhandling om Europeiska missnöjets grunder 41
eller mindre, åstadkommit, och saknar all idee i den vägen: icke
heller i den episka konsten öfverhufvud, hvarmed han själf
åldrig-befattat sig: — men väl i den balladiska delen af lyriken, emedan
han gjort tvenne stycken: Kolargossen och Vikingen, som komma
att öfverlefva honom." Och på ett annat ställe förklarar han med
hänsyftning på Geijers nyss hållna Bibelsällskapstal och
Promo-tionstal (1836) Geijers uppträdande "såsom försök att sedan så
många år förlorats i skrik mot tiden, nu likväl få följa med i tidens
släp. Få se, hur denna efterlöpning tar sig ut." Hvad är detta i
sammanträngd form annat än den citerade passus i Europeiska
missnöjets grunder, som Böök förklarat måste vara skrifven efter Geijers
kritik i sin tidskrifts decemberhäfte 1839? I detta sammanhang
torde böra påpekas, att Almquist tidigare än någon annan af sina
samtida observerat, att Geijer stod under en utveckling mot
liberalism och redan i talen från 1836 kunde läsa ut hans följande bana.
När så i början af 1838 "affallet" inträffade, borde det tyckas,
som åtminstone Almquist skulle ha betraktat det utan förvåning
och hälsat det med en viss sympati. Tvärtom har han i högsta
grad upprörts däraf eller rättare sagdt af den starka effekt denna
en isolerad öfvergång till det radikala lägret väckt, och det har
hårdt smärtat Almquist, att den roll, som han därvidlag ansåg sig
ha spelat, icke kommit till synes, och att man så tycktes
öfverdrifva vikten af Geijers steg, som Almquist för sin del för länge
sedan ansåg sig ha tagit. Den 22 febr. 1838 visade Atterbom för
Öfverstinnan Silfverstolpe ett bref från Almquist, "där det stod
några ord om sanning, som föreföllo orättvisa och falska", och
känslig som hon var, trodde hon dem åsyfta henne. Atterbom var
emellertid i stånd att upplysa henne om, att det var Geijer, som
Almquist åsyftat "med sin allusion om den falska sanningen".
Säkerligen hänger detta tal om Geijers falska sanning ihop med
Almquists oförtydbara uppfattning, att det i själfva verket är han, som
ändtligen orsakat Geijers åsiktsändring, och att den roll, han
därvidlag spelat, icke på något sätt blifvit framhållen. Då Almquist
på våren 1837 under studier till sin prästexamen vistades i Upsala,
hade han haft flera samtal med Geijer i politiska spörsmål, för
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
