Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Ivar Simonsson, C. J. L. Almquists afhandling om »Europeiska missnöjets grunder»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
42 Ivar Simonsson
öfrigt i all gemytlighet. Genom Geijer hade Almquist tackat
Öfverstinnan Silfverstolpe för hennes "moderliga välsignelse" efter hans
prästvigning. I hvilken riktning dessa samtal gått, lär man känna
af ett för öfrigt ytterst märkligt bref till Janne Hazelius, som
Almquist skref från Upsala den 7 maj 1837.* "Jag är ofta hos Geijer,
som nu är sjuk. Jag har talat med honom om dessa ämnen [det
stagnerade politiska lifvet i landet]. Vänlig och quasiglad i sitt
yttre, är han i sitt inre rör:de dessa ämnen stum och förlorad;
Han jämförde sig med Cicero, och denna jämförelse är
beklaglig nog."
Detta sistnämnda syftar närmast på följande. Geijer hade, då
han den 13 december 1836 offentligen nedlagt det akademiska
rektoratet, hållit ett tal Om Marcus Tullius Cicero2 och därunder
prisat denne som en stor gestalt från den nedgående romerska
frihetens tid och med förståelse talat om "männen af nedgången, af
aftonen", som "bära inom sig hela rikedomen af en till upplösning
ilande värld". Denna Geijers resignation har icke tilltalat
Almquist, som själf ansåg sig höra hemma bland den kategori
människor, som Geijer karakteriserade som "morgonrådnadens", hvilka
"bära inom sig nytändningen af kommande världsåldrar". På en
lapp (meddelad af docenten Ruben G:son Berg) har han tydligen
omedelbart efter talets tryckning (början af 1837) nedskrifvit
följande dialog i en bokhandel:
Finns här ingen ren prosa?
Jo, här ligger en liten skrift af Cicero —
Cicero, godt, han är mig obekant.
Det är en skrift af Cicero, handlande om professor Geijer och hafvande
för ändamål att visa det förträffliga i hans vacklande och öfvergifvande af
egna grundsattser [o. s. v.].
Det är säkerligen samma utgångspunkt han haft för sin satir
af "grundlighetens charlataneri" i Poesi och sak.3 "Det vikande
i tidehvarfvet uppför sig med grundlighetens charlataneri . . . Huf-
1 Bref i Nordiska museet.
2 Samlade skrifter II, s. 165. Sthlm 1850.
3 Monografi, s. 362.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
