Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Ivar Simonsson, C. J. L. Almquists afhandling om »Europeiska missnöjets grunder»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
46 Ivar Simons son
bägge första arken af "ett arbete, som till innehållet omfattar,
hvad jag visst öfver 30 år genomtänkt — och det vore lappri —
men genomlefvat och sett hos tusentals personer, som jag känt".
Eedan af ordalagen inses, att det måste vara fråga om Europeiska
missnöjets grunder, det Terk, som sysselsatt Herr Hugos unga
politiska statsråd alltifrån hans tankars början. Almquist meddelar,
att han nu för en tid afbrutit tryckningen, emedan han trodde, att
allmänheten genom andra arbeten borde först beredas, innan den
vore färdig att smälta detta koncentrat af hans idéer. Själf fann
Almquist vissa uttalanden i arken för skarpa, men försvarade detta
med att för allmänhetens smak vore "salt nödvändigt". Som den
lämpliga öfvergången har han därvidlag främst afsett "Det går an".
Då Hazelius, när han mottog detta bref, befann sig i Uppsala, ber
Almquist honom, att han skall visa de bägge arken för Atterbom,
om hvars omdöme han är angelägen. Almquist förklarar sig icke
själf vilja sätta sig i direkt förbindelse med Atterbom, emedan denne
icke besvarat hans bref från förra årets början, antagligen det af
Öfverstinnan Silfverstolpe åsyftade med de dunkla uttrycken om
den falska sanningen. "Skulle du träffa Atterbom i en idyllisk,
mild stund, då han icke genom disputer blifvit satt en garde och
gör sig själf oåtkomlig, så meddela honom dessa bref." Det ger
ett uttryck för Almquists alltjämt trofasta och vänskapsfulla sinne
mot Atterbom, ty inom sig kände han nog, att det var här fråga
om saker, där Atterboms råd vore skäligen värdelösa. Om
Atterbom som kännare af den nya tiden saknade han icke utan grund
någon djupare uppskattning. " Om världens och menniskiornas stora
behof har han icke någon annan aning än att han läst derom utan
att själf erfara", hade han skrifvit om denne den 7 maj 1837 till
Janne Hazelius.
De bägge arken kommo också inför Atterboms ögon och, som
mer» och sålunda skrifvet innan ’Det går an’, som var afsedd att vara denna
förberedelse, publicerats, samt framför allt att han på våren 1839 råkade i
brefpolemik med Atterbom om de två tryckta ark, som medföljde detta bref
för att visas för Atterbom (se sid. 48). — Jag står i tacksamhetsskuld till fil.
kand. fru Signe Lindberg, som fäst min uppmärksamhet på detta bref och
äfven gifvit mig andra hänvisningar.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
