Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Ivar Simonsson, C. J. L. Almquists afhandling om »Europeiska missnöjets grunder»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
C. J. L. Almquists afhandling om Europeiska missnöjets grunder 45
hänsyftning på Tegnérs angrepp mot den liberala pressen i poemet
Georg Adlersparres skugga till Svenska folket, publiceradt 1839.
Och ett tydligt eko af Aftonbladspolemiken mot Tegnérs poem, som
begynte den 3 april 1839, finner han i Almquists strax efter
uttalade mening, att "det gränsar till det ofattliga att snillen kunna
vara dumma". Troligen afse väl dessa citat äfven närmast Geijer.
När Almquist uttalade sig om Tegnér, skedde detta på ett helt
annat sätt. I De Fundersamme förklarar han anledningen till att
Tegnér skulle ha upphört att dikta vara den "att hans skrifsätt
till sin natur vore så maniereradt, att det endast bure sig i några iå
stycken, som han hittills skrifvit, men att det skulle förfalla till
vidrighet, om han vore oklok nog att producera mera. När han
en gång dör, hade han således fördelen af att alla ropa: ’hvilken
skada att en sådan man endast lemnat så litet efter sig!’ m. m."
Och detta Almquists försök att bagatellisera Tegnérs betydelse, som
är genomgående hos honom, när han någon gång uttalar sig om
denne, återfinner man i samma afhandling i svaret på den där
framkastade frågan om hvad den allmänna uppfattningen vore om
Tegnér: "Är icke det besynnerligt, om honom säger man ingenting".1
Det förefaller mig för öfrigt ingalunda som en omöjlighet, att
Almquist formulerat sin sats om otroligheten att snillen kunna vara
dumma som en travestering af den Kellgrenska tesen, att man icke
äger snille för det man är galen, något som Almquists vedersakare
ideligen funno lämpligt att påminna honom om, och bland dem
Geijer.
Man har emellertid ett positivt bevis för att de bägge
duodes-arken till Europeiska missnöjets grunder härstamma från år 1838,
som styrker Almquists påstående, att han då arbetat med detta
ämne djupare och verksammare än förut. I ett bref till Janne
Hazelius, som måste vara skrifvet i december 1838,2 skickar han de
1 Samma ord komma igen i de af Ahnfelt (C. J. L. Almquist, s. 179)
återgifna uttalandena från 1840-talet om författarna i landet, ett exempel till
de många, hur Almquist hushållade med sina kvickheter.
2 Brefvet (i Nordiska museet) är odateradt Tidpunkten framgår af att
A. förklarar det skrifvet i brådskan vid skolafslutningen, och att han ansåge att
allmänheten först borde »genom annat behöfva beredas, innan detta utkom-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
