Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Ivar Simonsson, C. J. L. Almquists afhandling om »Europeiska missnöjets grunder»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
C. J. L. Almquists afhandling om Europeiska missnöjets grunder 49
apostlarna ha låtit den mosaiska lagen med dess tusentals stadgar
stå orubbad kvar och nöjt sig med att arbeta på de enskilda
individernas förädling, liksom senare Luther skulle ha gjort en onödig
gärning genom att uppträda mot aflatskrämeriet, den hemliga
öron-bikten m. m. Men den fördärfliga institutionen verkar alltid
demoraliserande på människan, och den är det, som man främst måste
vända sig emot. Detta skall icke för den enskilde skymma hans
egna fel, utan tvärtom hjälpa honom att upptäcka dem.
Denna kommentar till framställningen i Europeiska missnöjets
grunder, som Almquist presterade inför Atterbom, ger som ofta, när
det gällde för Almquist att försvara sig, uttryck åt en högst
modererad uppfattning. De skarpa orden i texten, äfven om man vill
förklara dem tillsatta som det "salt", utan hvilket anrättningen
enligt Almquists mening icke vore smaklig för allmänheten, ge dock
uttryck för en medvetet ensidig uppfattning, mot hvilken Atterbom
i sitt Bibelsällskapstal reagerade genom att i sin tur slå öfver till
en rakt motsatt åskådning, att hos individerna själfva ligger
orsaken till samhällets sjukdom, om nu denna vore så omfattande. Man
jämföre de af honom närmast åsyftade orden i Europeiska
missnöjets grunder:1
Personerna, de enskilde här och der, hafva visserligen fel, de må ej
förtigas. Men deras skuld är såsom en droppe i hafvet, emot de massor
af förderf, ömklighet och elände, som en enda menniskovidrig
samhälls-maxim eller stadgad paragraf utbreder åt alla håll: och det af det enkla
skäl, att maximen lefver genom sekler, men individen dör innan kort. Det
onda och besatta, som en stadga medför, går fram i samhället som en regel,
men den enskildes afsikter erkännas för blott undantag. En sak, som hålles
för regel, följer man ju? Undantagen däremot icke, Hvilken större verkan
har då icke det förra. Statens brott äro således ojämförligt vigtigare att
utspana, efterhålla och rätta, än den Enskildes. Inga nedrigheter kunna gå
djupare än Lagarnas egna etc.
Närmast har nu blifvit ådagalagdt, att det var år 1838, som
Almquist började trycka sin strax därefter af honom själfmant
makulerade upplaga af Europeiska missnöjets grunder, och därmed är
ju också bekräftad sanningsenligheten i hans påstående i imperial-
1 Cit. efter 1838 års uppl.
4 — 1Q313 Samlaren 1919.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
