Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Ivar Simonsson, C. J. L. Almquists afhandling om »Europeiska missnöjets grunder»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
58 Ivar Simonsson
sålunda för Colombine, men har i stället så godt som oförändradt
inskjutits i De Fundersamme, på hvilken han samtidigt arbetat.
Fredriks namn är bara öfverstruket och ändradt till Herr Edeman
och Colombines till Herr Hugo. Dagens politiska frågor har
Almquist sålunda velat ställa sig öfver. Bland tidningarna nämner
han Aftonbladet med en viss sympati, ehuru icke utan starka
invändningar.
I Herr Edeman har Almquist äfven återgett drag af sig själf,
den i ett sällskap vanligen tystlåtne och reflekterande iakttagaren,
som först då det är fråga om något stort och bärande ämne
plötsligt ingriper i diskussionen och för hvars auktoritativa uttalanden
alla böja sig, och han låter honom också vara utsatt för ett
angrepp, som Almquists vänner dessa år ofta riktade mot honom. Den
på Jaktslottet gästande studenten, som åhört och refererat de
bådas samtal, följer Herr Edeman om aftonen till hans sofkammare
för att närmare komma underfund med honom. Han ville ha en
direkt upplysning om "de stora ämnen, hvilka snart skulle vakna
och göra sig gällande i Europa med en högre röst och af en mera
djup betydenhet än den hittilsvarande politiken", och han ville ha
konstateradt, "om denne man kunde någonting mer än klandra,
d. v. s. om han icke blott innehade den vanliga negativa förmågan,
utan ock egde ett positivt innehåll. Han vore annars ... lika ytlig
som dem, han anställt sin mönstring med." Herr Edemans svar
till sin kritiker känna vi icke, men vi ha i stället flera bref från
Almquist själf, af hvilka framgår, i hvilken riktning svaret skulle
ha gått. Ett sådant är det, i hvilket han försvarar sig mot Janne
Hazelius för sin prästvigning. Jag kan citera ett annat till
Lén-ström (1830 18/i. Bref i Kungl, biblioteket). "Så sant Gud lefver,
jag har aldrig af det lumpna nöjet att säga paradoxer försvarat
någonting, som i sig sjelf är en sofism. Men jag finner bestämdt,
att ganska många samhällsförhållanden äro rasande så som de äro;
att klandra dem är, vid Gud, icke sofismer; icke heller innehåller
det något stort missbelåtet, oharmoniskt och brustet element hos
mig, utan helt simpelt den omständigheten, att jag finner vår tid,
likt alla, har sina behof af förbättringar."
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
