Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Ivar Simonsson, C. J. L. Almquists afhandling om »Europeiska missnöjets grunder»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
64 Ivar Simonsson
en "kärlek, som i själen kännes oskyldig, lifvande och skön", och
denna hemlighetsfulla harmoni ger dem kraft till ädelt och
gagnande arbete. Om de äro vigda eller icke spelar därvidlag ingen
roll. Formen för deras förhållande tecknas blott med att "man och
kvinna äro tillsammans" eller "komma tillsammans". De ogiftas
sällhet är alldeles densamma som de giftas, "ehuru de omfarit en
helig form. Beskrif v andet af deras tillstånd och slaget af deras
lycka sammanfaller där med taflan af tvenne giftas." Denna
uppfattning är helt öfverensstämmande med baron Julius K:s, när han
räcker Cecilia Löwenstierna plånet med inskriften: "När himmelsk
sympati lefver emellan tvenne hjertan så rent, så sant, så djupt —
så mäktigt, att om också någon olikhet dem emellan för öfrigt fins,
den är så underlägsen och liten, att den glädjefullt brinner upp i
sympatiens klara låga — då äro dessa väsendens själar förenade
som makar. Hvarföre? Jo derföre, och endast derföre, att de äro
det." Och om denna sympati saknas, äro de af samma
anled-» ning icke makar, äfven om en tredje varelses hand välsignat dem
(Duod.-uppl. VI, s. 129). Sedan han närmare utvecklat förmånen
af det sanna äktenskapet, har det varit hans afsikt att behandla
de fall, där detta "faktum icke eger rum". Detta inträffar då först
och främst, när könen lefva åtskilda från hvarandra, celibatet, men
han har icke här utfört sin plan att behandla detta, för hvilket han
lämnat tomrum, och öfvergår därefter till en annan betraktelse.
I sina skrifter har han visserligen, påpekar han, "målat
kärleken så vacker och säll, men alltid låtit de kära dö. Har jag
någonsin aftecknat någon lycklig kärlek på jorden? Nej. Men väl
har jag målat den efter döden hos Gud, der tvenne oskyldiga andar
vid Guds fötter kunna lefva i kärlek utan mehn." Och orsaken är
den, att han håller före, bestyrkt af all sin erfarenhet, att på
jorden kan icke någon rätt kärlek finnas. "Detta är ej beroende af
något system, eller af någon tro, eller någon lära, utan är en ren
beskrifning på menniskans tillstånd här."
Han är dock icke fullt säker på sin sak. Skall han döma efter
sin erfarenhet, tror han sig emellertid kunna försäkra, att
åtminstone 19/2o af mänskligheten lefver i "grundlig osällhet" och detta
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
