Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Henry Olsson, C. J. L. Almquists Drottningens Juvelsmycke
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
C. J. L. Almquist, Drottningens Juvelsmycke 87
bref till Atterbom och meddelat, att han slutat det "häromdagen
med en viss känsla af sällhet", samt att han skrifvit det under
en del af sitt illamående. Brefvet ger ett tydligt uttryck för
den utpräglade esteticism, hvari Almquist vid denna tid hamnar,
och tecknar inspirationens berusande och saliggörande makt.
Jag eger ingen fridfull, eller ens i minsta grad lycklig stund, annars
än när jag får teckna, bilda, componera händelser, måla charakterer, hela
nätter, då jag ej sofver, är min hjerna upptagen, liksom en theater, af
individuer, som hålla dialoger derinne; jag hör hvart ord. Detta är väl
icke nytt, efter det varit så alltifrån barndomen, men det tar till årligen,
och Gud vet, hur länge jag lefver på det här sättet. Emellertid är det
min högsta lust att spinna upp mig eller sönder mig på detta vis, till
trådar, hvaraf tyger oupphörligt sammanväfvas.
Älskade broder, du skall förstå mig och icke anse för galenskap, hvad
jag skrifvit. Du vet hvad det vill säga att förgås af en slags glädje!!!
Ack visst är det glädje —; men så visst är det också att man småningom
förgås. (Samlaren 1903, s. 78 f.)
Det var den otrygghetskänsla, han alltid hade inför
allmänheten, då han sände ut ett nytt arbete, något af den "låt
gå"-stämning, han också uttalade inför Amorinas afslutande, men
framför allt skaparglädjen. Inför den nya "väfnaden" ha tydligen de
gamla förbleknat för honom, och för första gången kommer han
nu genom ett nytt verk i direkt kontakt med publik och kritik.
Mot slutet af sommaren är det redan tryckt, fastän hinder fördröja
utgifvandet till november (se ofvan!). Dessa kunna möjligen
hafram-kallats genom en önskan att lämna notbilagor till de lyriska
partierna. En sådan är nämligen fogad till Tintomaras sång men är
tydligen inklistrad, då den är tryckt på tjockare papper och har
samma paginering som föregående sida.1
1 Atterbom hade i sin recension af de tre första banden ifrigjt uppmanat
Almquist att utgifva musiken med det öfriga, »i det sammanhang, hvari den
ursprungligt genomklingar sagorna och samtalen». Typografiska skäl ha
sannolikt vållat, att det i duodesupplagan skedde endast i Drottningens
Juvelsmycke. — Atterbom uttalar på samma ställe sin förmodan, att Judiths sång
i Hermitaget (s. 216 f.) varit försedd med musik. Jfr bref till Atterbom 2
mars 1834. {Samlaren 1903, s. 77).
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
