Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Henry Olsson, C. J. L. Almquists Drottningens Juvelsmycke
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
88 Henry Olsson
Den dubbeltitel, hvarmed verket slutligen framträdde, anger
från början de olika element, hvaraf det består, och karakteriserar
det dels som en tidsmålning från den gustavianska tiden, dels som
berättelsen om Tintomara. Det hela sammanhålles genom en ytterst
invecklad intrig. Almquists eget intryck inför det fullbordade
arbetet framgår tydligt af den omtalade anteckningen hos Löhman,
enligt hvilken han skulle fällt följande omdöme: "Det är en fuga,
som har slägttycke med Amorina, men, såsom jag tror, bättre än
denna". I detta samtal kallar han också det nya verket i analogi
med den tidigare fugan för Tintomara.
Det är i femte bokens briljanta maskerad-scen, Tintomara
skymtar första gången. Tigande, luftig och graciös som en älfva
glider hon genom det brokiga spelet af figurer och dräkter i
operans gångar, med det glimmande hårsmycket på sin panna lockande
konungen i fördärfvet. Almquist har från början gifvit det drag
af half overklighet, maskeradupptåg, som följer Tintomara, och
genom denna teatermystik tillika fångat en fläkt af tidsstämningen.
Denna råder äfven i sjätte boken, där man förflyttas till operans
repetitionssal. Man öfvar under balettmästarens, fransmannen
Terrades ledning, en ny pantomimbalett med amerikanskt ämne,
la Sauvage sauvée eller den räddade Vildinnan, ett "mästerstycke",
hvarmed Gustaf III skall öfverraskas. Innehållet är följande:
"En Kasiks dotter blir fången och förvaras en hel natt. På
det icke den till offer utsedda fången skall kunna fly, lägga de
henne på jorden, och fästa henne med tåg, fyra långa tåg — ett
från hvarje fot, och ett från hvarje hand — vid fyra trän. På
sjelfva dessa tåg ligga fångens väktare, så att om de ock under
natten skulle inslumra, måste de likväl uppväckas vid den
Olyckligas minsta rörelse eller försök att fly. I gryningen skola
plågorna begynna och långsamt fortsättas, tills en sen, en uthållen,
en grym’och ganska sen död slutligen gör slut —" (s. 135 f.).
Men detta är blott "den råa amerikanska verkligheten". I
baletten görs allt bättre, angenämare. Och nu följer i själfva
verket under masken af en pantomim-intrig handlingen i boken. Kasikens
dotter Tint-om’-Hara, dödsoffret, den undersköna fången, hemföres
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
