Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Henry Olsson, C. J. L. Almquists Drottningens Juvelsmycke
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
C. J. L. Almquist, Drottningens Juvelsmycke 91
holm nått sin makt, och han vill fortfarande»använda densamma för
att leda både hertig Karl och konungen. Detta utsäges upprepade
gånger, och här skall blott erinras om, att som motto öfver en af
böckerna (11 b.) står "Le Mannequin och La Mannequine", hvarmed
tydligen åsyftas hertig Karl och Tintomara, båda redskap åt
Reuterholm. Det förefaller, som om Almquist slutligen velat sätta
Tinto-maras historia i samband med ministerns förfarande mot fröken
Rudensköld. Denna är Tintomaras beskyddare mot " den förfärlige *
och upptecknar i sina memoarer alla hans brott, hvarom hennes
protegé kan berätta. Det är också åt henne, Tintomara ger i
uppdrag att fullfölja hvad hon kallar sitt verk, förmå konungen att
fördrifva Reuterholm, på hvilket uppdrag hennes sista ord till sin
beskyddarinna: "Mins verket!" syfta. Detta verk består tydligen i
den Àrmfeltska konspirationen, ty i slutet hänvisas till
"protokollerna om fröken Rudensköld och Armfelt m. fl.", hvilka bragte
"en sak i dagen, som med Azouras kan ega sammanhang".
Återvänder man till pantomimen, förstår man nu, hvarför
plågornas afdelning skulle sluta med "en vild kärleks gnistrande dans"
och vildinnan därefter bli sin egen segerherres sälla behärskararna.
Det var just Reuterholms plan att genom "imaginär tortyr"
betvinga hennes sinne, så att hon skulle kunna förmås att bli hertig
Karls älskarinna. Balettmästaren kan emellertid ej hindra, att hon
betänkligt afviker från pantomimplanen. Trots att "höfdingen var
eldig, dansade utomordentligt —", undviker hon honom ständigt
och drager sig till slut ur turen. Den förälskade, efterdansande
höfdingen är naturligtvis hertig Karl. Likheterna med bokens
handling i hela detta parti framgå af det ofvan citerade.
Slutet af Tintomaras historia är, som synes, ej angifven, och
detta bestyrker den misstanke, man har på förhand, att detta ej
från början varit fullt klart för diktaren. Den maskeradafrättning,
som afslutar boken, mötte redan hos samtiden en enhällig opposition
och verkar onekligen nödfallsutväg. Vi återvända längre fram till
denna punkt och påpeka här blott, att det i afslutningen klandrade,
de yttre anordningarna vid Tintomaras död, beror på en reminiscens
af pantomim-scenen. Det är denna, som infunnit sig för honom, då
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
