Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Henry Olsson, C. J. L. Almquists Drottningens Juvelsmycke
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
120 Henry Olsson
radstämning. Otroligt är väl. icke, att det gustavianska operahuset,
som rymde mången fantastisk interiör, verkat inspirerande på
honom liksom kyrkan Notre-Dame på Hugo.
I motsats till denna gustavianska tidsskildring står teckningen
af Reuterholms tid, som är mycket vag och konturlös, och där det
romaneska spelar en större roll. Det har redan framhållits, att en
motsvarande blandning af historiskt-realistiskt samt romantiskt
finnes hos Walter Scott. Det är häri, man har att se förklaringen
till, att de olika litteraturriktningarna enade sig i beundran för den
store skotten. Ofta influeras samme författare såväl af hans
historiska eller borgerliga realism som af hans romantiska historism med
dess dramatiska och romaneska intriger. Almquist är naturligtvis
särskildt mottaglig för denna kombination på grund af särdrag, som
alltid låtit honom finna plats för det riddarromantiska bredvid
verklighetsskildringen. Det blir således i hans förhållande till Scott en
kontamination af olika ämnessfärer, i det han icke blott tillämpar
dennes realistiska metod i sin tidsskildring utan äfven tillgodogjort
sig romantiska intriger och motiv från hans romaner.
Scotts historiska realism eller kanske rättare naturalism bestod
i ett noggrant studium af den tid och den miljö, som diktaren
ville framställa. Metoden framgår tydligt af hans företal samt af
den upplaga af hans romaner, som utkom i slutet af 1820-talet,
med ingående noter, som utförligt relatera de sägner och
familjetraditioner, de historiska fakta och lokala förhållanden, gamla
sedvänjor och skrock, hvarpå hans framställning hvilar. Dokumenten
läggas här fram, och man får en inblick i kontaminationen af
verklighet och dikt samt i konceptionen af enskilda diktgestalter —
det meddelas t. ex. om den ofvan nämnda Fenelia, att han fått
idén från Goethes Mignon men f. ö. bygger på en familjetradition
om Dumb Lizzie.
Det är tydligt, att det är en motsvarande metod, Almquist
använder i den gustavianska tidsskildringen i Drottningens
Juvelsmycke. Hans utnyttjande af aktmaterialet visar dock, att han
icke behärskar Scotts genre utan i likhet med t. ex. Manzoni
förfaller till ett anförande af källor in extenso, som hotar att spränga
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
