Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Henry Olsson, C. J. L. Almquists Drottningens Juvelsmycke
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
C. J. L. Almquist, Drottningens Juvelsmycke 165
och det eviga förnuftet i oss sammansmälter med Gud. Med
Almquists platonska terminologi öfverensstämmer Schelling-lärjungen
Laurentz Okens uttalande: "Das Tier ist doppelt. Ein Erdtier und
ein Lichttier, ein Geschlechtstier und ein Empfindungstier. Das
Emp-findungstier ist ein in die Sonne gekommenes Geschlechtstier, ein
geadeltes Geschlecht. Es ist das Tiertier, gegenüber dem
Pflanzen-tier".1 I Novalis’ Heinrich von Ofterdingen förbindes tanken om den
högre sideriska människan med idén om den förandligade
könskärleken. Ur Heinrichs och Mathildes själsliga förening födes Astralis,
som är androgyn, höjd öfver könsolikheterna, och lefver i samlif
med gudomen.
Äfven hos Almquist är androgyn-idén förknippad med
begreppet animal coeleste. Han hänvisar härvid till Platon och refererar
mycket fritt den kända aristofaneiska myten i Symposion.
Människan skapades ursprungligen blott till människa, ej
könsdifferen-tierad utan androgyn. Ovisst vore dock, om härmed afsåges
intetdera könet eller bäggedera. I senare fallet vore det en helhet, som
i ett väsende förenade bägges arter och ej vore fången under
kärlekens behof, glädje och kval. Genom människans fall klöfs
människoväsendet midt itu i tvenne hemisfärer. Härigenom uppkom
såväl möjligheten af kärlek (Eros) som av tvist (Ens). Aristofanes
antager, att det ursprungligen fanns tre kön, ett dubbelt manligt,
ett dubbelt kvinnligt samt det tredje en förening af manligt och
kvinnligt, androgynen. Efter tuklyfningen är människan blott ena
hälften af en helhet, och kärleken är åtrån och sträfvan efter
helheten. Den sexuella kärleken blir härvid i Platons uttolkning
endast ena arten af kärlek, öfver hufvud allt slags begär efter det goda
och efter lycksalighet är kärlek. Eros blir kärleken till det evigt
sköna, till idéerna, öfver hufvud människans fullkomningssträfvande
och hennes fulländning genom skönhetens uppfostrande makt. Högsta
nelius i afseende på att sentera verlden. Medan han lefde disputerade vi
likväl om det gnostiska», skulle möjligen kunna sättas i samband med Almquists
sysslande med animal coeleste just denna tid. I ett tidigare bref (11 mars
1828) uttalar han sig ganska kritiskt om Stagnelius.
1 Léhrhucli der Naturphilosophie von Dr. Oken III (1811), ss. 17, 26 o. passim.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
