Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Erik Wallén, Mytologien i Atterboms sagospel Lycksalighetens ö
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Mytologien i Atterboms sagospel Lycksalighetens ö 219
— säger Creuzer — ist nun das natürliche Bild der allgemeinen
Harmonie, wovon die Sonne die Seele ist. Die sieben Pfeifen
ent-sprechen den sieben Planeten, die kürzeste dem Monde, die längste
dem Saturnus. Der eine Hauch des Feueräthers und der Sonne
geht durch alle sieben Planeten hindurch, und bewirkt jenen Accord
der Sieben concentrischen Sphären. Darum ist audi die
siebenröh-rige Panspfeife das Vorbild der Lyra des Appollou 1 . . .
Denna mytologisering af filosofiska grundbegrepp, som är så
betecknande för Atterbom och hans generation, förråder just den
romantiska spekulationens mytologiska härkomst. Ty romantisk
filosofi, sådan den representeras af Schelling och hans skola, har
sina rötter i gamla kosmogoniska system och mysterieelement. Själf
betraktade Schelling sin filosofiska lärobyggnad som ett slag§
fulländad mytologi, där de gamla mytiska denominationerna
af-klädts sin konkreta gestaltning och sofrats till nakna filosofiska
begrepp.
Nyxsymbolen står i kontakt med romantisk världsåskådning på
mer än ett sätt. Sin metafysiska börd förråder hon genom arten
af sin förkunnelse. När hon lyfter en flik från världshemlighetens
gåta, så är det Scliellings teori om världens uppkomst ur det
absoluta i mytologisk form.
Men stjärndrottningen göres af Atterbom dessutom till tolk för
en annan sida af romantisk åskådning, nämligen den af Schelling
så försummade etiken. Själfuppoffring och handlingskraft, se där
gudinnans obevekliga kraf. Denna allt annat än bestickande och
lysande sedelära förefaller att befinna sig fjärran från all romantisk
genimoral och lefnadskonst, och likväl är sammanhanget med
romantisk lifsåskådning så innerligt som möjligt.
Tvenne ting, säger Kant, fylla själen med städse ny och alltjämt
växande beundran och vördnad; stjärnhimlen öfver mig och den
moraliska lagen inom mig. När Nyx tolkar lifvets innersta mening,
sker det i den moraliska idealismens anda. Den oegennyttiga
offerviljan, äran och plikten äro människans ledstjärnor, som peka mot
1 Fr. Creuzer, Symbolik und Mythologie der alten Völker. III, s. 248
Aufl. 1821.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
