Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Erik Wallén, Mytologien i Atterboms sagospel Lycksalighetens ö
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
ett transcendent mål. Nyx är Kants och Fichtes förkroppsligade
sedelag, och det är Kants stjärnhvalf, som öfverstrålar hennes
grandiosa gestalt.
Man måste beklaga, att den moraliska idealismen, som i Nyx
fått gestalt och blifvit kött och blod, uppträder i så afskräckande
form som den gör. Nyx inger icke blott rysningar af sublimitet,
hon väcker fasa. På Lycksalighetens ö är det nog, att en tanke
snuddar vid henne, för att Felicia och hennes tärnor skola hvitna
af förskräckelse. Det är icke blott det dåliga samvetets reaktion,
den skräckinjagande sfären kring nattdrottningen är tillräcklig för
att åstadkomma samma effekt.
Också har det visat sig, att Atterbom har meddelat sin skapelse
stämningar och färger, som han mottagit från ett område, som
förefaller illa öfverensstämma med den uppenbarelse från himmeln, som
Nyx afser att vara. Som nattdrottning uppträder Nyx med en svit
af gnomer, jordelementets andar, som förefaller förskräckande nog.
Atterbom har här mottagit starka intryck från svartalfernas kor i
Oehlenschlägers mytologiska sorgespel Baldur hin gode. Här
skildras, huru Loke af Frigga mottager misteln. Solen förmörkas, och
en stor skara svartalfer strömma fram ur jordens innandömen, och
smidandet af det vapen, som skall fälla gudars och människors
älskling, tar sin början. Loke leder svartalfernas kor. Hvordan?
I vover eder frem vid Dagens Tid?
Choret.
Ho ho!
Loke! did, Loke! did
Sig dit Blik vende flux imod Sol: Loke! hvor
Findes Ildglans nu? findes Straaler?
Her er mørkt, som i Nat; her er Nat, som i Field,
Som i Field, som i Biergshald.
Maanen, sort nu som Kul, ruger tung
Over Solglarhav, over Dagglandsvæld;
Slukker Lys, slukker Dag, slukker Fryd. Hu hu!
Sig har Roserne lukt, sig har Lilierne lukt,
Som ved Midnat.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
