Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Anton Blanck, Om allvaret i Fru Lenngrens diktning
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
16 Anton Blanck
Han ordnar lätt affären och snart är den sköna hans brud
Förmedelst näsdukar och Nankins flera slag,
Samt litet vin ifrån Madera.
Den gamla anekdoten har här lokaliserats och fått en
novellfärg, som fru Lenngrens mönster saknade, men som för tanken till
episteln nr 77 med dess bild av hamn och sjömanskrog:
Kling klang! mina flickor, slå i för Contant.
Eljest den därå Capten vid sin flaska,
Ska ni veta Flickor, är från Ålicant,
Om han er vinkar och lockar åt strand,
Och slår i fönstret med knogen på rutan,
Tre fyra Mösstyg med spetsar och band,
Ligga på stoln i Cajutan.
"Salig fruns begrafning" och "Kalaset" höra till fru Lenngrens
bästa borgerliga snapshots, men båda ha bellmanskt tycke, trots
klasskillnaden. Det finns i båda stockholmska gatubilder, där fru
Lenngren nästan visar den speciellt bellmanska förmågan att pressa
in sensationer av alla slag i versen:
Se den dubbla fackelraden
Kring den svarta likpaulun;
Hör hur klockorna i staden
Pingla efter Salig Frun.
Drängar och kuskar,
Kerngar och sluskar
Hvimla tätt på denna stråt,
Anförvanter utan gråt
Fot för fot i sorglig stat.
Det är mindre stat vid Corporal Bomans begravning, men icke
förty äro likheterna stora, och i fru Lenngrens dikt finnes till ock
med ett burleskt element, som för tanken dit:
Nu som en galning,
För sin betalning
Skrålar kantorn till som bäst.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
