Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Anton Blanck, Om allvaret i Fru Lenngrens diktning
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
22 Anton Blanck
dansen som ger fabelns mening. Spörsmålet lika väl som motivet
intresserade henne i varje fall livligt, ty samma år (aug. 1796)
kommer " Contrasten"; också en borgerlig balscen, men sedd i starkt
satirisk belysning och, som titeln antyder, utformad i en kontrast.
Den unga flickan är här en typisk representant för borgerlighetens
graciösa ingenue, en syster till Julie, Virginie, Dr Primrose’s
döttrar, Lotte och Selma. Hon svävar fram, menlös som en blomma,
inkarnationen av ett nytt eteriskt skönhetsideal med liljans blyga
vithet och
Liten fot, et lif som vidjan,
Spänsligt, vekt och täckt;
Gracers gördel omkring midjan,
Stegen som en flägt.
Det är direktoartidens kvinnoideal i den lätta, lösa
kiton-lik-nande dräkten. Idealiseringen är för kontrasten driven ett stycke
längre än i "Mor och dotter % men Hilda hör dock gott hemma i
en stockholmsk balsal 1796, även om hon inte gör samma påtagliga
intryck av verklighet som hennes goda tante, vilken "fullt sex
qvarter tjock" om halsen
Stånkar andfådd med i valsen,
Ovig som et block.
Även hon är "idealiserad", men endast för att fru Lenngren skall
få slå ifrån sig med händerna, ropa sitt: "Skona oss, jag ber!" och
bedja henne att i allt förnuft sänka "dessa breda röna" vid ett
spelbord eller "i den vida Soffan" för att snusa och döma sin nästa.1
Situationer av denna art överflöda i dikterna från
glansperioden, ehuru vi icke alltid ha samma direkta känsla av att fru
Lenngren själv är med vid tillfället ifråga. "Engelska vagnen" gjorde
hon på ett prosautkast av en insändare i tidningen och lyckas på
ett förbluffande enkelt sätt få med dennes vardagsspråk i versen.
1 Den i Tiden 1847 framkomna traditionen om att fru Lenngren snusade
kan ha vissa stod i hennes diktning. Detta stället är ett; ett annat är den
bekanta raden i »Vauxhallen», där hon mycket naturligt talar om »behofvet
utaf snus». Jfr också »Moster Agnetas klagan».
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
