Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Anton Blanck, Om allvaret i Fru Lenngrens diktning
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
32 Anton Blanck
Fru Lenngrens adelssatir blir sålunda med åren alltmera
målmedveten. Sedd mot bakgrunden av hela den samtida starka
frihetsrörelsen både i Stockholm och Upsala äro hennes tendenser
och partitagande omisskänliga. Redan hennes popularitet hos
representationsstridernas tredje stånd under 1800-talet röjer också,
att det i dessa dikter fanns en åder av borgerlig opposition. En
omständighet av egendomlig art bestyrker detta ytterligare. Några
av de märkligaste adelssatirerna blevo icke tryckta under
författarinnans livstid. Dit höra "Fröken Juliana", som var färdig, när
hon i april 1798 uppsatte första förteckningen på sina dikter, "Det
höggrefliga (högtförnäma) ägta paret" från 1800 samt den lilla epitafen
"Fänrik Spink", färdig 1798 och närmast en spana från arbetet
med "Portraiterne". Till och med den oskyldiga "Rådmansvalet"
blev undanstoppad blott därför att bröderna på Storkällaren i Trosa
våga fråga:
Säg oss något om din slägt.
Fast hvad hedrar det personen?
Du är dock en ofrälst man. —
»Mycket sann,
Kära bror, är reflexionen;
Låt oss klinga med hvarån».
Sättet att uttrycka den ofrälse solidariteten är obetalbart i sin
humor. Dikten trycktes först 1810. — "Slottet och kojan" (1800)
med sin demokratiska tendens såg icke dagens ljus förrän 1819.
Det fordrades en så opartisk fördelning mellan frälse och
ofrälse som i den halva idyllen "Grefvinnans besök", för att
man skulle våga publicering. Två av de allra elakaste dikterna,
bland dem en så fullfärdig och konstnärligt otadlig sak som
"Fröken Juliana", fingo sålunda icke komma fram. De voro
tydligen alltför farliga. Fru Lenngren fortsatte att odla genren,
men hennes dikter fingo tillhöra den hemliga och anonyma,
oftast både kvicka, glada och elaka litteratur, som växte upp
under Reuterholms och Gustav IV Adolfs dystra dagar. "Fröken
Juliana" var sålunda färdig, när fru Lenngren någon gång i april
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
