- Project Runeberg -  Samlaren / Ny följd. Årgång 1. 1920 /
46

(1880-1935)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Anton Blanck, Om allvaret i Fru Lenngrens diktning

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

46 Anton Blanck

Vi unga, vi, min Vän! om nöjet böra tala:
Yar oskuld vare pris! hon ger oss rätt dertil.
Förgäfves lastens träl vår glädje härma vill.
Med helsans guda kraft, för oss at andan draga
Et nöje redan är — hvad kan oss det betaga?

Fru Lenngren, själv "med fyrti år på nacken", ser hur hennes
gamla ungdomsvänner streta i den branta backen till Lyckans
Tempel och pressar ihop alla de rousseauanska
discours-deklamationerna om den falska kulturens synder i de enkla orden om
slutresultatet för dem som glömt barndomstidens "menlösa",
naturliga Iag:

Kallt hjerta under stjernan,
Gul hy och granna band.

Vad som närmast i "Pojkarne" erinrar om "Ungdomens
försvar" är skildringen av de glada lekarna i barndomens fria
republik, där bondpojkar och baroner voro lika och den

Som gaf den längsta lyran
Yar den förnämsta karln.

Tvivelsutan har fru Lenngren gjort svenska pojkar av Gyllenborgs
spartanska, och det kan möjligen betyda något, att
Stockholms-Postens recension just innehöll i avtryck en lång passage ur
skildringen av den antika idealrepubliken i "Ungdomens försvar":

De fria Sparters stad af annan ungdom blänkte,
Der inga vanors tvång de första nöjen kränkte.
Utmed en Konungs son gick borgarns lika stor,
Et land var deras far, en frihet bådas mor.
Den skilnad okänd var af födsel, namn och titlar,
Som sårar fria bröst och dårens högmod kittlar.
En yngling hos en ung sin like fann igen,
En trogen fosterbror, en om och älskad vän.

Den troddes mest om vett som kortast kunde svara.
Man der naturens son, ej konstens docka såg,
Ej någon inbilsk hög, men ock ej någon låg.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 18:23:58 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/samlaren/1920/0050.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free