Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Anton Blanck, Om allvaret i Fru Lenngrens diktning
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
58 Anton Blanck
ställe i hennes personlighet ett drag av kyla. Det nyss citerade
brevet till brorsdottern kvarlämnar, trots att man tager med i
beräkning hennes indignation, en sådan känsla. Hon "drar till"
ganska eftertryckligt: "För öfrigt tillstår jag at jag så högst
ogärna går in i discours med min far om hans hemordningar och
smältan af kärngar och ungar at jag nestan aldrig frågar der
om. Ty jag kommer i kallsvett bära vid åtankan af ait det onda som
min salig mor och Syster båda lidit af sådant elende". Detta
mycket mänskliga dokument, som på ett för tiden högst ovanligt sätt
ger oss en ypperlig föreställning om brevskriverskans vardagsspråk,
skvallrar knappast om någon utpräglat känslig natur. Några
månader senare avled fadern genom en hemsk olyckshändelse. Han
gick en mörk kväll ner sig vid en kaj i Stockholm. Mindre än
fjorton dagar senare, innan man ännu visste någonting säkert om
faderns död, trycktes i StockholmsPosten dotterns "Testamentet",
ett obesvärat skämt med en döende faders sätt att fördela sina
ägodelar. Det överensstämmer knappast med våra begrepp om pietet.
Utan att tillmäta dessa omständigheter någon större vikt — de
kunna ju ha sin särskilda förklaring — vill jag endast betona, att
fördjupningen och allvaret hos fru Lenngren visa sig redan långt före
dessa års sorger och ha sin grund i en personlighetsutveckling av
genomgripande art. Den idealism, som var hennes, behövde icke
några yttre incitament och uppenbarar sig allra starkast i hennes
glada diktning.
Fru Lenngrens religiösa uppfattning, sådan den visar sig i den
mer didaktiska "Hymn" och den milton-franzénska "Adams och
Evas morgonsång", är också ljust harmonisk, en verklig oskuldens
religion även när den försöker röra vid de filosofiska problemen.
"Hymn" är filosofiskt sett i pope-leopoldsk stil, men dess
varmare känsloton är tydlig. För fru Lenngren var det ett behov,
ett religiöst behov att uttrycka sin känsla. Hon rör sig visserligen
med de deistiska teodicé-dikternas välkända tankar och bilder, men
hennes dikt blir faktiskt en hymn till den kärleksrike Fadern,
Hvars magt är evigt uppenbar
För alla Folk och Religioner.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
