Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Agne Beijer, Abbé Domenico Michelessi
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
102 Agne Beijer
nit och talang, och Gustav hade allt skäl att vara nöjd med sitt
val. Men även Michelessi förefaller att ha funnit sig väl tillrätta
med omplanteringen i detta Nordens en smula blåfrusna Venedig,
och de planer han haft att omedelbart fortsätta härifrån till
Ryssland (se Scheffers hälsningstal till honom i Vetenskapsakad.) blevo
aldrig satta i verket. Efter långt kringdrivande hade han ju nu
äntligen funnit den hamn han sökte i furstegunstens solbelysta vik.
Därtill kom att Gustav III, trots all den förfarenhet i intrigen som
han onekligen redan besatt, trots sin medfödda spelarnatur ännu
var ett stycke politisk idealist av just det slag, som filosoferna
denna tid drömde om att få se på tronen, och det smicker, varmed
Michelessi fick betala sin ställning, bör icke ha stått honom alltför
dyrt. För övrigt var han nog beredd på litet av varje; inte för
intet var det väl han i sitt lilla resebibliotek medförde ett
exemplar av Machiavellis Principe.1
Sedan Michelessi väl kommit till Sverige, blev en av konungens
angelägnaste omsorger att socialt och litterärt nobilisera sin
protegé genom att låta välja in honom i Vetenskapsakademien.
Invalet skedde på sammanträde den 6 maj 1772, och någon tid
senare förvånade Michelessi världen genom att hålla sitt
inträdestal på flytande svenska, en bragd som sedermera gick genom
hela pressen, både den svenska och den utländska, och
verkligen är vard sin beundran. Talet innehöll utom en del annat,
vartill jag återkommer, en elegant utförd analys av det svenska
språkets estetiska art såväl ur akustiska som stilistiska synpunkter,
bakom vilka låg ett helt nytt språkligt ideal, det som såg ett
språks förnämsta värde mindre i dess förmåga av logisk
abstraktion än i dess bildrikedom och konkretion. Även om icke alla
uppfattade det nya häri, träffade han dock genom sitt entusiastiska
lovprisande av vårt språk sitt patriotiska auditorium rätt i hjärtat. Som
ett slags morceau de reception bifogade han en svensk
prosaöversättning av Musaios’ Hero och Leander jämte Ovidii Heroid med samma
motiv, även det ett för svenska förhållanden märkligt grepp. Talet
väckte som sagt utomordentlig anklang och utkom i ett par upplagor.
1 Se bouppteckningen efter honom i Rådhusarkivet.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
