Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Agne Beijer, Abbé Domenico Michelessi
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
106 Agne Beijer
det spännande dramat utspelade sig. "Le Roi m’avoit trop honoré
de ses bontés pour que mon cœur ne füt pas vivement allarmé de
sa situation." Konungen gav befallning att han skulle släppas in,
och sittande till häst gav han nu Michelessi "avec une precision
admirable" en sammanfattande redogörelse för vad som passerade,
vilka mått och steg han redan tagit och vilka som ännu återstodo.
Mitt i brinnande revolution hade han sålunda sinnesnärvaro nog
att lugnt posera för sin historiograf.
Naturligtvis ha vi inte i Michelessis Bref att vänta en historisk
källskrift i vanlig mening, trots författarens egenskap av ögonvittne.
Brevet ger just vad dess upphovsman åsyftade — den efter
vederbörandes höga önskningar tillrättalagda, så att säga officiösa
skildringen av revolutionen, och är värdefullt nog som sådan. Att en
historieskrivare som Fryxell — en av de få senare historiker, som
omnämner hans brev — visat sig allvarligt uppbragt över
författarens brist på objektivitet är blott vad man kunde vänta. En viss
kritik gjorde sig verkligen redan från början hörd, så t. ex. i den
eljest erkännsamma notis Grimm har därom i sin Correspondence,
och för övrigt t. o. m. i svenska tidningar. Michelessi ger också
prov på nästan moderna publicistiska metoder i sådana drag som
en genomförd parallell mellan guelfernas och ghibellinernas Florens
och frihetstidens Sverige; åt förträffligheten av 1721 års
författning på papperet gör han dock full rättvisa.
Eljest har han genomgående så att säga antikiserat Gustav III.
Liksom han en gång i ett brev till Algarotti (utg. dedikation till
Carteggio del Principe Reale di Suezia) skildrat kronprinsens liv
på Ekolsund som en episod ur Xenophons Cyropedi, så är hans brev
till Visconti som ett kapitel ur Livius eller Sallustius. Han
späckar sin framställning med klassiska citat, men med en helt annan
teknik och i ett helt annat syfte än en gång 1600-talets
tungbe-väpnade lärde. Citaten fylla hos honom uteslutande en dekorativ
uppgift, och han kastar fram dem med ytterligt lätt hand. Denna
hans esprit d’arrangement i förening med en verkligen bestickande
dialektisk talang kommer ofta även på andra punkter än den
nyssnämnda hans skrivsätt att med all sin retorik verka nästan modernt.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
