Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Agne Beijer, Abbé Domenico Michelessi
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Abbé Domenico Michelessi 119
För den med italiensk dikt förtrogne klingar ju även här ett
och annat rätt så bekant, men för svenska öron var dylikt den
gången nya toner — den sensualism, som finner sådana uttryck, är
lika väsensskild från våra karolinska bröllopsdikters trohjärtade
rättframhet som från den franska rokokons frivola galanteri, den
är framsprungen ur rent hedniska inspirationskällor, och om ett
visst mått av paganism skall anses relevant för nyklassicismen,
måste man erkänna att vår abbé i det avseendet fyller måttet.
Som en episod i svensk litteraturhistoria är det nu överhuvud
taget dessa Michelessis originaldikter få sitt intresse mer än genom
sitt eget poetiska värde, vilket ju kan diskuteras. En mera
påtaglig och betydelsefull insats däri har han emellertid gjort med
sina konstnärligt sett av naturliga skäl långt mindre fulländade
svenska översättningar av Musaios’ och Ovidius’ Hero och
Leanderdikter.
För att få det rätta greppet på dessa är det nödvändigt att se
dem i samband med det ovan omnämnda inträdestalet i
Vetenskapsakademien, vilket ju tjänar som ett slags introduktion till dem.
Med dessa översättningar har han nämligen endast velat
exemplifiera sina där framlagda åsikter om språkets natur. Varifrån
Michelessi i sin tur hämtat dessa åsikter, därom kan enligt min mening
icke råda någon tvekan — det är Herders idéer som här gå igen.
Detta är så mycket otvivelaktigare som dessa säkerligen livligt
diskuterats i de tyska kretsar, dem Michelessi nyss lämnat.
Berlinakademien hade nämligen som prisfråga utsatt det aktuella
spörsmålet om språkets gudomliga eller mänskliga ursprung, och när
prisskrifterna år 1771 granskades, var Herder den som hembar första
priset med sin berömda avhandling Über den Ursprung der Sprache.
Till yttermera visso var det just Michelessis nära vän Mérian, som
det tillkom att på franska framlägga och analysera Herders åsikter
och resultat i Akademiens handlingar,1 ett värv varifrån han f. ö.
skilde sig på ett förträffligt sätt.
När nu Michelessi strax därefter fick anledning att studera det
1 Mérians 40 stora kvartsidor starka referat, som upplästes vid
sammanträde 6 juni 1771, trycktes först i akademiens Mémoires för år 1781.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
