Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Agne Beijer, Abbé Domenico Michelessi
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Abbé Domenico Michelessi 125
skäl stod i begrepp att ingå allians med en annan kostform, operan,
som erbjöd även den eljest tveksamme större frihet från regeltvång,
och där andra och utomlitterära uttrycksmöjligheter kunde ersätta,
vad som möjligen brast i poetisk nydaningskraft. Operadiktningen,
som på andra håll fastnat i slentrian och dilettantism, kom hos oss
från början in på självständiga vägar, uppfattades över huvud taget
som en allvarlig konst, och redan nu läggs grunden till den
gustavianska nationella operan, litteraturhistoriskt sett en långt mera
originell skapelse än vad man i allmänhet har klart för sig.
Men Michelessi arbetade även praktiskt för samma mål. Det
första han gör blir att anknyta vår teater till det enda verkligt
livskraftiga inom tidens operalitteratur — den Calsabigi-Gluckska operan.
Det är han som infört Orfeus och Eurydike på svensk scen, och
detta långt före det att dess uppförande på Parisoperan gjort det
Gluckska namnet känt och omstritt i Europa.1 Den
smakuppfost-rande betydelsen härav kan knappast överskattas. Ett
stockholmsbrev i Hwad Nytt?2 uppger, att Michelessi själv skulle lagt hand
vid översättningen, varav två akter voro färdiga vid hans död.
Rothman, som slutligen på ett mycket klent sätt fullbordade
översättningen, nämner ingenting om den saken, men väl att det är
Mfchelessi som satt den italienska texten i hans händer. Sannolikt
ha de samarbetat; det finns t. o. m. en uppgift att Rothman även
annars skulle varit hans ordinarie översättningshjälp.3 Det
märkliga är emellertid det grepp Michelessi gjorde, och att detta icke
skedde av en tillfällighet, därom vittnar bl. a. hans fördomsfria
syn på Metastasio, ännu så länge den store diktatorn inom operan
och en av tidens halvgudar. Den kritik han i ett brev riktar mot
Metastasios balett I Cinesi lämnar intet övrigt att önska ifråga om
skärpa och respektlöshet; den är f. ö. briljant gjord och erbjuder
en slående parallell till Calsabigis kritik av I/Eroe Cinese i hans
1 För tidigare, i regel fragmentariska framföranden av Orfeo utom Wien
jfr R. Englander, Zu den Münchener Orfeo-Aufführungen 1773 u. 1775.
Gluck-Jahrbuch, II, 1915.
2 1773, d. 28 april.
3 I Cantzler, Nachrichten zur genauen Kenntnis der Geschichte ... des
Königreich Schwedens, Dresden 1778. I, s. 187.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
