Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sven Cederblad, Correggios San Sebastian och änglakören i Stagnelii drama Riddartornet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Correggios San Sebastian och änglakören i Stagnelii drama Riddartornet 147
förelse, om målarkonsten aldrig.1 Häri är han olik icke blott de
tyska nyromantikerna utan också de svenska. Om Hammarskölds
livliga konstintresse vittna hans Utkast till de bildande konsternas
historia och många tidningsrecensioner, och Atterbom fäste ju
uppmärksamheten på Per Hörberg samt tolkade liksom A; W. Schlegel
konstverk i sonettens form. Stagnelius har översatt en del av
A. W. Schlegels Der Bund der Kirche mit den Künsten, men dikten
synes ej ha betytt något för hans konstsinne, varemot den kan ha
varit honom en maning att ställa sin dikt i den kristna trons tjänst.
Av det nyromantiska programmet att låta de sköna konsterna
ömsesidigt befrukta varandra märker man nästan inga spår hos
honom, varken i fråga om teori eller praxis. Han vågar t. ex. ej
försöket att som Geijer i Brages harpa och Atterbom i Allegro och
adagio översätta musik i ord, vilket alltid i högre eller lägre grad
måste innebära, att hörselintryck förvandlas till visuella. En
psykologisk förklaringsgrund härtill är, att Stagnelius överhuvud ej
synes ha haft något sinne för sinnesanalogier; han använder aldrig
som så många andra nyromantiker — Tieck och Almqvist i
synnerhet — färgbetecknande ord för att karakterisera toner eller ljud i
allmänhet, ej heller ljudbetecknande för färger. Lika litet som
musik har Stagnelius försökt att direkt förvandla måleri till dikt
(om också hans diktning i annan mening är målande), såvida nu ej
Bööks hypotes vore riktig, att skildringen av Mathildas
himmelsfärd vore omedelbart influerad av tavlor föreställande madonnans
himmelsfärd.
Men Stagnelii änglakör bär enligt min mening ej några tydliga
spår av att skalden stått direkt inför en tavla. Det finnes ej ett
enda färgbetecknande ord, ej en skarpt dragen kontur, det hela är
hållet i ett obestämt, idealt ljusdunkel. Har dikten stått i
förbindelse med något konstverk, är det säkerligen genom ett litterärt
medium. Ett mera ingående studium visar också, att den står
i samband med den tyska nyromantiska diktning, som sökte
1 Ett undantag kan man finna i Suckan ur stoftet (II, s. 132), där Stagnelius
omskriver månens återspegling av solen på sitt egendomliga bildspråk:
På nattens altartafla målar
Han den fördolda Gudens bild.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
