Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sven Cederblad, Correggios San Sebastian och änglakören i Stagnelii drama Riddartornet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
148 Sven Cederblad
tolka tavlor i ord. Närmast inspirerad är den av A. W. Schlegels
dikt Auf der Richtstätte der Jungfrau von Orleans, zu Rouen (Sämmtl.
Werke, Leipzig 1846, I, s. 259).
Ingen tysk nyromantiker har stått Stagnelii hjärta närmare än
August Wilhelm Schlegel. Stagnelii varma beundran för Schlegel
är väl betygad av hans hyllningsord i elegien 1815 och av den
bekanta anekdoten om Rosensteins bjudning, där Stagnelius gav
"morbror" Rosenstein svar på tal efter dennes förklenande ord om
Schlegel och därpå fortsatte med att "svängande knifven i ena och
gaffeln i andra handen utveckla Schlegels odödliga förtjänster".
Hur nära förtrogen med Schlegels diktning Stagnelius varit,
framgår också av att han ej översatt någon författare så flitigt
som Schlegel.
Stagnelii beundran för Schlegel förefaller vid första ögonkastet
ganska egendomlig. Schlegels lyrik verkar nu ljum, liksom hans
temperament var ljumt — det är, som om i hans själ och i hans
dikt alltid rådde normaltemperatur — varemot Stagnelii lyrik är
fylld av värme och hetta. Den romantiska elevationen har heller
aldrig samma extatiska karaktär hos Schlegel som hos Stagnelius.
Men dels bars Stagnelii beundran för Schlegel upp av den allmänna
opinionens våg i det dåtida litterära Sverige, dels var han
säkerligen imponerad av Schlegels formella mästerskap, och slutligen
föreföll honom nog värmegraden i den tyske nyromantikerns lyrik
betydligt högre, än den gör vår tid, för vilken själva de nu något
slitna romantiska orden förlorat ej så litet av den nyhetens glans
och den mystiskt stämningsväckande innebörd, som de hade för
Stagnelius och hans samtid.
A. W. Schlegels brist på utpräglad egenart var emellertid ej
blott hans svaghet utan också hans styrka. Om han haft ett
starkare och mera exklusivt personligt själsliv, så hade han
sannolikt ej heller haft den stora förmåga av "Einfühlung", av
uppgående i andras verk och personlighet, som i förening med hans
formella smidighet och säkerhet gjort honom till världslitteraturens
kanske största översättaregeni. Men inte blott då det gällde att
tolka genom trogen översättning, utan även då han sökte giva
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
