Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sven Cederblad, Correggios San Sebastian och änglakören i Stagnelii drama Riddartornet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Correggios San Sebastian och änglakören i Stagnelii drama Riddartornet 149
dikt- och konstförklaring i analysens form, är han mästerlig genom
sitt finkänsliga formsinne, sin stora förmåga av kongenialitet och
sin vidsynta smak.
Detta gäller icke minst om Schlegels tolkningar i vers av
tavlor. Hans Geistliche Gemälde söka och lyckas ej sällan att i
sonettens knappa form ge själen i de tolkade mästerverken, och hans
förtrogenhet med målarkonst tyckes ofta nog ha gett hans
diktning en konkretion och en färgstyrka, som den i annat fall
knappast skulle ha fått. Hans egna fantasibilder, där han ej stöder
sig på den bildande konstens framställningar, verka ganska matta.
Dock kan man, om man jämför hans Geistliche Gemälde och även
de dikter, som tolka profan konst, med hans prosaanalyser av
konstverk, iakttaga en bestämd olikhet i hans framställning: hans
sonetter söka framför allt återge det poetiska värde och den
livssyn, som han ser uppenbarad i verken, varemot i hans skildringar
på prosa de rent artistiska egenskaperna skjutas mera i förgrunden.
Några exempel lämnas i det följande.
Med sina Geistliche Gemälde, som naturligtvis ge bilder ur den
heliga historien — titlar som Ave Maria, Christi Geburt, Die
Mutter Gottes in der Herrlichkeit äro ju belysande — sökte
Schlegel efterkomma Schleiermachers önskan, att diktarne skulle
förhärliga religionen, dock icke fullt till dennes belåtenhet.
Schleiermacher genomskådade, att bakom ämnesvalet låg mindre fromhet
än en prédilection d’artiste för katolsk konst, vilket Schlegel som
bekant senare öppenhjärtigt erkänt. Betecknande äro hans ord
om Wackenroders krav i dennes Herzensergiessungen (Berlin 1797,
s. 192), att man borde tro på konstverkens legender. Schlegel
yttrar i sin recension (Jen. allgem. Literaturzeit. 1797 nr 46;
Sämmtl. Werke, X, s. 365, 366):
Wenn wir, der Forderung gemäss, dass der Betrachter sich in die
Welt des Dichters oder Künstlers versetzen soll, sogar den mythologischen
Träumen des Alterthums gern ihr luftiges Dasein gönnen, warum sollten
wir nicht, einem Kunstwerke gegenüber, an christlichen Sågen und
Gebräu-chen einen näheren Antheil nehmen, die sonst unsrer Denkart fremd sind?
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
